Back in business

Efter en lång härlig sommar vid Fäbodtjärn där dagarna varit fulla av målande och trädgårdsarbete är de dags att börja arbeta. De ljusa varma sommarkvällarna har använts till att dricka vin, äta gott sittandes på glasverandan medan blicken ständigt har fallit på tjärnens föränderliga  vattenyta…Kan det bli bättre än så?

Nu öppnar jag min blogg igen. Ska försöka komma med inspirerande recept och inte alltför klämkäcka råd. Det kommer att bli lite gnäll över tokigheter och ilska över de som fuskar och luras. Några spännande nyheter ska också få plats liksom viktiga forskningsrön. Och debatt hoppas jag.

Väl mött, som man sa i min ungdom.

Bortskämda småfåglar

Vad är det för fel på Stockholms småfåglar? Järvafältets bofinkar, talgoxar, koltrastar, blåmesar, gråsickor, grönfinkar ratar mina talgbollar och petar ur solrosfröna ur viltfågelblandningen. Vetekornen och den övriga spannmålen täcker marken under fågelbordet.  Inte ens rådjuren och haren bryr sig om det som mesarna och sparvarna petar bort…

Annat är det med fåglar kring Fäbodtjärn i Dalarna de äter allt.

Bra vegoböcker

Förra veckan utlovade jag att återkomma med några fler bra vegetariska kokböcker. Varsegod här kommer två förslag:

Pia Hall är superduktig  och inspirerande som vanligt. Ingen stor bok med läckra gröna rätter såväl veganska som laktovegetariska. Och att de är säsongsanpassad tackar vi för. Läs mer på kakaos hemsida

En annan favorit är kokboken från Saltåkvarn och ordalaget. Här finns massor av bra recept på spännande nya gryner, fröer och mer kända ärter och bönor i form av sallader, soppor, grytor och pytter. Dessutom två kapitel med  recept på matbröd och smarriga smöriga kakor. En hel del om Gi och hälsa också.

Fler bra veggoböcker finns under kommentarerna på detta inlägg.

Den förb–nade julosten

Äntligen en jul utan den förb–nade röda julosten. Ni vet den där holländska klotrunda edamerosten doppade i julröd parafin. Efter att hela familjen nobbat den år efter år och den röda kulan alltid slutat som pizzafyllning insåg till och med den störste jultraditionalisten H. att i år hoppar vi dem. Tror att tanken på att det nylagda köksgolvet skulle fläckas med det röda parafinet var den sista dödstöten för osten…

Och kommer det upp en disksssion nästa jul om ostens vara eller inte vara vet jag vad jag ska stoppa i halsen på alla traditionalister och andra rödjulost-älskare:  Inte ens småfåglarna gillar eländet!

Matkultur och en nypa sportsnack

Ni bara måste läsa denna sportkrönika på Sydsvenskan. Många ord i rättan tid angående Vellinges vägran att låta ensamma flyktingungdomar tillfälligtvis få bo på vandrarhem i kommun. Vad är man rädd för? Språklig förflakning? Att bli integrerad? För nog är det så att man är mer segrerad i Vellinge än på Rosengård, i Stockholms innerstad än i Rinkeby-Kista. 

Vad skulle Sverige vara utan alla sina invandare? Och skrapar man på allas våra släktträd  finns säkert där en invandrad  anmoder som under stor vånda brutit upp från sin hemort och sökt lyckan i norden…till och med i min mans  släkt,  som ”bara” kommer från ett tjugotal Rättviksbyar, har en skotte på 1700-talet nästlat sig in.  

När det gäller svensk matkultur är det svårt att tänka sig den utan all positiv påverkan utifrån. Det som vi i dag känner som naturliga inslag var inte för så länge sedan okänt. Inte ens kåldolmar och än mindre ost- och skinkpaj är ursvenska.  

Olivolja var i slutet av sjuttiotalet svårt att få tag på  i Rättvik.  För att inte tala om färsk vitlök. Kommer ni ihåg det där förfärliga vitlökssaltet som bara smakande härsket?   

Jag minns när jag för Tidningen Vi:s räkning 1981 skrev om en japan om lagade sushi. Det blev ett visst hallå. Kunde man verkligan publicera recept på rå fisk? Tack och lov insåg någon att även gravad lax är okokt. Året före hade jag i ett reportage från Tensta  givit recept på hoummus och baba ghanoush. Läckerheter som jag inte hade en aning om existerade och som jag sedan återanvände i Expressen i slutet av 80-talet. Inte ens då var de liksom faktiskt även tzatziki  helt vanliga på svenska matsidor. Numera gör var och varann matkreaktör stup i kvarten repliker med äpple eller pumpa.

Så när nu någon tycker att AIK:s fotbollsspelare  Martin Mutumba uttrycker sig som om han kom från en annan planet vill jag säga. Vänta bara. Snart betyder inte lax bara fisk och guzz kommer in i ordlistan som synonym för tjej, som förövrigt inte heller det är fornnordiskt.

Själv tycker jag att Martin M.är rena språkgeniet i meningen: ett eget levande och färgstarkt språk som alla förstår. Finns en bättre definition på ett hopslag än hans ”svensk fint”? Elegant humor är aldrig fel.

Heidi von Born hälsar på

Det här absolut inget med vare sig mat eller miljö att göra. Kanske möjligen med hälsa – hjärnas och hjärtas hälsa. Det gäller att träna både intellekt och empati.

Ikväll kommer Heidi von Born till Kista Bibliotek med anledning av att det är 200 år sedan Sverige och Finland delades med ett Alexanderhugg (det är tveksamt om delningen kan kallas så men det låter bra…) Smart och intressant föredrag utlovas med möjlighet till roligt samtal efteråt.

Som vanligt är det ett samarbete mellan ABF, Kista Bibliotek och ”min” fantastiska förening ”Bibliotektes vänner i Kista” .

Ta T-banan till Kista, gå av mot tågets riktning, tag till höger mot bostadsområdet och där till höger på torget ligger Kista bibliotek. Välkomna.

Ps: Ett Alexanderhugg har inget med Tsaren att göra utan härstammar från Alexander den stores tid i Grekland och hans försök att erövra Asien. Oväntade, dramatiska och samtidigt oortodoxa lösningar brukar kallas Alexanderhugg.  

 

Äntligen uppe!

Äntligen är jag med matblogg. Tack Gustav. Men behövs det verkligen ytterligare en matblogg? Finns det inte tillräckligt med knasiga kockar, gnälliga gummor, dygdiga dietister, sura sockerhatare, galna gourméer och annat löst folk som kommer med råd, recept, restaurangtips?
Så länge det publiceras recept där man använder en äggula och fyra vitor (vad ska man göra med gulorna?), stuvar rabarberblad (de är giftiga!), gör surdegskultur med jäst (då blir det inte surdeg) och när en större dagstidning har ett recept på gåsfilé och färska kantareller en vanlig tisdag i mars. Måste det finnas utrymme för recept på vardagsrätter som tar en halvtimme. Där råvarorna finns på Ica, inte kostar skjortan och åtminstone ibland även passar en kräsen sexåring. Samtidigt som hemligheten med hur man kokar en riktigt god svampsås kommer att avslöjas så småningom…Matveckan består inte bara av vardagar.
På den här bloggen vill jag tipsa om korvkiosker som serverar hemlagad fiskgratäng, rosa trevliga butiker och berömma seriösa matföretagare. Elak som jag är kan jag inte heller tiga när provköksdamer pratar om ”välhängt fläskkött” (kött av gris hängs inte!). Jag vill uppmärksamma tokigheter typ färdig omelettsmet i tetra från Kronägg, ägs av svenska äggproducenter. För att få ekonomi på den produkten använder sig Kronägg av billiga importerade burhönsägg. Ägg från höns som sitter i så trånga burar att de sedan länge är förbjudna i Sverige.
Till sist kan någon förklara för mig varför vi ska köpa dyra (200 kronor/kilo) torkade Goijbär från Kina när trädgårdarna är fulla av färska svarta och röda vinbär? Superfruits kallas Goijbären för men kan de verkligen mäta sig med svarta vinbär? Finns det något C-vitaminrikare än svarta vinbär och hur mycket av antioxidanterna finns kvar när Goijbären torkas och lagras?
Jag måste också säga att den ugnstekta kycklingen i lördags blev jätteläcker när den garnerades med några nävar röda vinbär.