Archive for the ‘Vietnam’ Category

Ginger Mojito – drink för ingefärsälskare

maj 28, 2011


Vi firade Champion league finalen med vår nya drinkfavorit; Ingefärs Mojoto från den Vietnamesiska strandtavernan ” Sun set on the beach”.Ong Beach, Phu Quoc. Pröva den! Mycket godare än det låter och något för oss som gillar ingefära.

Det här behövs til 2 stora drinkar: 1 bit färsk ingefära ca 3 sockerbitar, 2 dl vatten, 5 msk rom (helst mellan mörk), Seven up eller Sprite, limeskivor, isbitar

Gör så här:
Skala ingefäran. Riv den grovt. Koka den rivna ingefäran med vattnet i 10 minuter. Låt svalna och sila av ingefäran.
Blanda ingefärsvattnet med rom.
Häll på glas. Häll på Seven upp till lagom styrka. Läg i isbitar och skivad lime.
Njut. Och hoppas på en sommar med många fina solnedgångar.

Annonser

Mangosallad – Goi Xoai

maj 24, 2011


En favoritssallad på Seastar Resort, Phu Quoc, Vietnam var mango- eller papayasallad med några små räkor, bläckfiskringar med hackade jordnötter och myntablad.
När mango- och papaya används i en lunchsallad väljer kocken omogna frukter. Ofta blandades papaya också med strimlor av morot – Så dra dig inte för att blanda upp de dyra importfrukterna med morötter! Över själva salladen droppades en sötsyrlig dressing med en aning chilihetta och fisksås. I Sverige hoppar jag också över bläckfiskringarna när tiden är knapp.

Det här behövs till 2 portioner: 1-2 omogna eller knappt mogna mangofrukter + 1 stor morot, 300 g oskalade räkor, ½ dl finhackade myntablad (grönmynta helst), ½ dl jordnötter, en näve mynta. Dressing: 1½ msk färsk pressad lime, 1½ msk ljus fisksås, ½ msk socker, 1 liten finhackad vitlöksklyfta, 1 krm chiliflakes

Gör så här:
* Blanda ihop dressingen.
* Skala mangon och moroten. Skär till fina strimlor med en mandolin eller för hand – Riva på rivjärn blir för mosigt.
* Skala räkorna.
* Blanda fruktstrimlorna med morot, hackad mynta och det mesta av dressingen. Fördela på tallrikar.
* Strö över skalade räkor och lätt rostade, hackade jordnötter.
* Garnera med myntablad och häll över resten av dressingen.

Kaffe med smak av choklad

maj 19, 2011

Kaffet i Vietnam överraskade oss. Det var härligt starkt och smakade tydligt av choklad. Hum, hur det möjligt? Efterforskning visade att de dyrare kvaliteterna rostas med smör. Inte konstigt att de svarta dropparna gav en rund känsla i munnen.

Allt som oftast fick vi en hel bryggare, typ pressobryggare, när vi beställde svart kaffe. Ett litet kärl med en metallsil med bryggkaffe i botten ställdes direkt på ett kaffeglas. Var och en hällde på kokande vatten till lagom styrka.

En större överrasknig fick vi i Mekongstaden Can Tho. Samtidigt med kaffeglas med bryggaren fick vi extra porslinskoppar. Lite underligt kändes det när ena kannan dessutom innehöll ”smutsigt” vatten. En snabb doft avslöjade; det var frågan om te. Till allt serverades te oavsett om det var mat eller dryck!

Hur smakade teet då? Gott, det var frågan om det typiska vietnamesiska teet som snarare liknar grönt än svart te. Tebladen jäses inte före rostningen/torkningen som vid framställningen av svart te.

Turisttips: Can Tho är visserligen Mekongdeltats största stad men är ändå väl värt ett besök och en utmärtkt startpunkt för alla som vill vidare in i deltat. Flera flytande marknader är lätta att nå. Vår favoritplats var den lilla hamnen vid den ståtliga strandpromenaden i centrum. Vi satt ofta på hamnkaffet och såg hur de låga sampransbåtarna fylldes med folk och stuvades fulla med gods. Endast ölbackarna på båttaken och paketen med teveapparatrena skvallrade om att det handlade om 2000 talet. För övrigt kunde scenen förställa vilket århundrade som helst; Den springande barfotamännen som knäade under tunga rissäckar eller balanserade korgar med frukt på axlarna, de ålderdomliga båtarna och den bruna mäktiga floden…

Räkor på vietnamesiskt vis

maj 15, 2011

Räkor (tôm) på vietnamesiskt vis är inte ett sätt utan hundra minst… Sakta men säkert äter vi oss genom de otaliga varianterna.

Första bilden  visar en fantastisk anrättning tillagad av köket på vår resort ” Seastar” ( Sao Bien på vietnamiska) på ön Phu Quoc ; Stora räkor och lök brässerade i  en lätt sky av kokosmjölk och med smak av färsk koriander och en aning chili. Just att det bara är frågan om en anings aning kokosmjölk lyfter fram de goda räkorna. 

En annan av Seastars specialiteter är rispannkaka  (Bánh xèo= vår rispannkaka) fylld med räkor, små bläckfiskar och lättwokade grönsaker. Den frasiga pannkakan bakas på ägg, rismjöl och kokosmjölk – inget problem att vara lakosintolerant i Vietnam – Min ambition att aldrig äta samma rätt två gånger kunde jag inte uppfylla vad gäller denna bánh…

Överhuvudtaget är restaurangen på Seastar väl värt ett besök även om man inte bor på stället. Här kanske den allra bästa maten vi åt under resan serverades. Inte så vanligt att hotellrestauranger ligger i topp.

Andra gånger valde vi räkor (cari tôm) i curry – tyvärr sällan så heta som vi önskade. Hela räkorna marinerade i chili och ingefära var desto hetare. Speciellt för södra Vietnam och kanske särskilt för Phu Quoc är skålen med salt, svartpeppar och en klyfta lime. Krama limen över blandningen och doppa de skalade räkorna i det saltheta och syrliga. Fräscht och så läckert! 

På den lilla strandtavernan ”Sun set on the beach” njuter vi av räkor wokade med lök, chili och salladslök (tôm xào sà òt). Räkorna doppas i fisksås, nuoc mam, med extra chili. Den lilla tavernan bjöd för övrigt på resans bästa vårrullar; Friterade och fyllda med grönsaker och hackade räkor som vi njutningsfullt toppade i en dippsås med mangochutney.

På nattmarknaden i staden Duong Dong (Phu Quoc:s huvudort) åt vi ytterligare en typ av räkor: Hela grillade serverade med lättfrästa bladgrönsaker, vanligtsvis i form av water morning glory (convuvlus). Kanske som här i sällskap av grillade pilgrimsmusslor och ”rice swimming in crabsoup”.

Vilka sorts räkor är det då vi äter? Troligtvis är det oftast i form av odlade sötvattensräkor typ Tigerräkor från fastlandet. Odlade i någon av alla de otaliga små och stora dammar som finns i Mekongdeltat. Kanske inte det mest miljövänliga, dock är det inte frågan om nedhuggna mangroveträsk. Just här på Phu Quoc kommer också en hel del räkor från öns många kustfiskare som fiskar minst sagt småskaligt.

Pho i krig och fred

maj 4, 2011

Första hela dagen i Saigon letar vi oss fram till ”the War Remnants Museum” – Ett museum över det franska och amerikanska kriget som Vietnamkriget kallas här. Och som ett sant krigsmuseum handlar det mer om offer än om segrar. Fasanfulla bilder från ett fasansfullt krig som för många av oss var uppvaknandet; Livet är inte bara vackert. Död och förödelse är vardagen för allt för många…

Värst drabbade blir vi trots allt av bilderna från ”Agent Orange” besprutningarna. Hur man med ett bekämpningssmedel som innehåller dioxin avlövar stora delar av Mekongdeltat och skogarna i mellersta Vietnam.  Döda skogar och fält, missbildade barn i Vietnam och i USA; helvetet stirrar på oss från bilderna.

Vetskapen om att det moderna jordbruket fortsätter med bekämpningsmedel typ hormoslyr (nu omdöpt till ett mer anonymt nummernamn) som innehåller dioxin känns fullständigt absurdt. Har vi inget lärt? Varför har vi inget lärt?Förövrigt är just förekomsten av just dioxin anledningen till att SLV vill förbjuda strömming…

Kan man skriva om mat efter detta? Om jag får en enda till person att besöka detta museum efter att ha läst mina rader kan det vara värt det…Gå dit och inse att kriget, alla krig, alltid är katastrofer för alla  parter.  Aldrig mera krig är de enda parollen som håller.

Samtidigt som vi skänker en mycket liten del av vårt överskott till de ”agent Orange” drabbade barnen; De finns där, de är inte undanstoppade – lovar jag mig själv att mitt nej till bekämningsmedel ska bli starkare. Åtminstone jag ska undvika gifter så långt det går…För miljöns skull, för jordbruksarbetarnas skull.

Efter detta letar vi upp ett ”hål” i väggen för en skål med pho – buljong. Pho kallas soppan som fick ett helt land att överleva ett långt och svårt krig. Vi får varsin skål med rykande het buljong med risnudlar, vårlök och antingen kokt skivat kött eller med tunt, tunt skivat rått nötkött, som kokas av buljongens hetta. I våra skålar lägger vi färska gröna blad – thaibasilika, mynta, någon form av spenat,  färska böngroddar och chiliringar.  Vi njuter vår första Pho Bo = buljong med nötkött. Det är gott, mustigt och samtidigt fräscht med de gröna bladen. Buljongen är säkert kokt på en massa djurdelar som alltför ofta ratas på andra håll…

På vägen ut ser ett litet klistermärke på själva kokvagnen: Pho 24. Vi har hamnat på en de mindre glamorösa ställena i den landsspridda kedjan Pho 24. Närmare vårt hotell ser vi ett flertal moderna och eleganta pho 24 ställen.  De har bara märket gemensamt med vårt lunchhak.

För att återknyta till kriget; ”Pho Binh”, Ly Chinh Thang gatan, var ett tillhåll för många amerikanska soldater och journalister. Kyparna log och serverade soppa samtidigt som de smidde planerna för Tet offensiven 1969. Stället var ett centrum för motståndsrörelsen. Hur jag vet det här? Läser som alla andra resejournalister guideböckerna ”The Rough Guide to Vietnam” och  ”Lonely Planet Vietnam”.

Så här ser ”vårt” Pho ställe ut. Kolla mer på mopeden än på ”kärringen” i förgrunden. De förra är typisk för Saigon, inte den senare.

Det är verkligen ingen överdrift att Saigon är moped miljoners huvudstad. På väg till Saigonflodens strand på kvällen den 30 april ser vi åtminstone en tiondel av dem: Avenuerna ner mot vattnet är packade av mopeder i hundratals meter. Alla ska se fyrverkerierna som skjuts över floden för att fira befrielsen den 30 april 1975.

Saigon – äntligen är jag där

maj 3, 2011

Ja, det är min hand som greppar pinnarna. Framför mig ligger en trave vårrullar fyllda med räkor och krabbkött. Men inte bara vårrullar utan, som vi redan upptäckt, den alltid förekommande högen med årstidens gröna blad. Jag älskar gröna blad och just nu älskar jag också att vara på studieresa i Saigon. Visserligen är det min plånbok som betalar men det känns som om det är här man som matskribent ska vara just nu.

Åter till måltiden. Vi är inne på andra dagen och genom tips i guideböcker och  tidningen Vagabonds mattidning har vi letat oss fram till ”foodstallen” som uppstår varje kväll vid sidan om den stora stationära matmarknaden Ben Thanh. Där den stora paradgatan Le Loi  korsar Pahn Boi Chau dukas det långbord efter långbord. Jättelika grillar flammar och wokar stora som handfat fräser. Det är trångt, varmt  och borden fylls på allteftersom. Inga förbokningar gäller utan man tar plats där det finns oavsett om du är turist eller Saigonbo.  (Egentligen heter staden Ho Chi Minh numera men själva hjärtat av 7 miljoners staden kallas fortfarande Saigon).

Vad äter man här? Menyn är lång, meterlång och alla rätter finns även som på bild – bra för oss som läser Vietnamesiska dåligt…Nudelrätter, vårrullar, pho (buljong med olika smaker och ingredienser), Hot pot, grillade rätter av det mesta från hav och land finns att få.

Vi startar med vårrullar dels de på bilden men också en ännu delikatare sort: vårrullar gjorda med rissnudlar, istället för rispapper, och fyllda med fisk. Antingen doppar man vårrullarna som de är i dipsåsen med fisksås, chili, lime och aningen socker eller så slår man in rullarna först i gröna blad. Thaibasilika – den anissmakande basilikan- känner vi igen liksom myntan och är det inte också nässelblad? De bränns inte utan smakar bara gott. Grillade räkor med ytterligare en dipssås beställer vi. Och vi dricker kalla Saigonöl, utan de obligatoriska isklumpen. Vi har ännu inte lärt oss att 333 är ett öl med lite mer beska och must.

När vi återvänder från turen till Phu Quoc och Mekongdeltat ska vi välja stället lite längre in. Inte för att vi ätit dåligt med Kate, grannen vi hamnade bredvid, tipsade om att det var ännu bättre. Trot om man kan.