Archive for the ‘Kreta’ Category

Åter till traditionella rätter på Kreta

oktober 2, 2011

 Våra lata soliga dagar på Kreta och hotell Glykeria ; tio minuters bilfärd från en av Europas vackraste stränder Elafonissi – startar med turist typisk men inte speciell traditionell frukost: En skål len fet yoghurt men rinnande oslungad honung. En honung med smak av de grå bergens örter; oregano, timjan, bergste…Den färsk pressade juice med en syrlighet som man sällan hittar i den färdig förpackade. Till det stoppar vi oss rostat bröd med hemkokt aprikosmarmaled.

Kvällen börjar med fördel med ett glas ouzo som färgats mjölkvitt med en is bit och en skvätt vatten. Till det dukats det fram Octopus. Den åttaarmade bläckfusken som kokas in i olivolja och en rejäl skvätt vinäger. Antingen älskar man de sega, mjuka bitarna och doppar njutningsfullt brödet i olovspadet eller så klarar man knappt åsynen…

Jag försökte att under en veckas tid att inte äta samma sak två gånger. Inget problem med undantag av salladen med feta, tomater, lök, paprika och gurka. Den kunde jag inte motstå… En kväll blev det grillad fsik, en annan moussaka, en tredje grillat lamm. Boureki (zucchini- och grönsakslåda med färsk getost), vili dvs höstens chorta: gröna vilda blad med vitlök, olivolja, citron, sallad Glyjeria med bla strimlad rådkål, sallad, tomater, färsk getost og valnötter, kyckling i ugn med en kretenisk form av bulgur,  lamm kokt i tomatsås eller i olivolja var några andra läckerheter på Glykeria. Det senare lamrätten tillsammans med apaki: marinerad, rökt och sedan grillat fläskkött är riktigt gamla och traditionella rätter. Rätter som skapats för herdarans veckolånga vandringar i bergen. Till nyheterna på menyn finns grönsaker som paprika, lök, oliver bakade i ugn med olivolja och Mickes paj med fillodeg zucchini, grönsaker men utan äggstanning; läckert, nytt och samtidigt traditionellt.

    

Till alla dessa goda rätter drycker vi antingen Retsina eller för min del ännu hellre det lokala Mavro krasi (ungefär svart vin). Fråga efter Marouvás eller Romeiko så får du ett fruktig nästan brunt vin som påminner om portvin men inte riktigt lika sött…Förr var detta det röda bordsvinet på Glykeria men få uppskattade det. Men det går att få detta mycket speciella vin som är det typiska för Kreta. På bilden ser du Ackis egna vin som om vi kanske om några år kan njuta av….

Annonser

Glykeria där solen går ner på Kreta

oktober 1, 2011

 Solnedgång i havet är en sällsynt gåva på Kreta. Endast på västsidan syns solen droppa ner i havet för färd mot morgonen. På allra yttersta sydspetsen ligger det trevliga hotellet Glykeria och från dess Taverna njöt vi av kvällens sista strålar i en hel vecka…

Få saker är så vilsamt som att följa solens försvinnande och uppleva hur den vita timmen före nedgången förvandlas till ett varmt mörker…

Många fotografer retar sig på telefontrådar och nystan av elkaplar som stör alla vackra vyer i Grekland. Håller med till viss del; visst är det trist när man ser på semesterbilderna hemma och hur de har förfullats av denna påminnelse om den moderna tiden. Dessa trådnystan som ögonen så snabbt på plats suddar bort ur varsebilvningen. Åtminstone jag ser dem inte! Undantag finns som dessa! Undantag finns som dessa!

Undantag finns som dessa!

 Håll med om att de är vackra! Håll med om att de sätter fart på fantasin…Urtidsdjur eller varelser från yttre rymden.

Tillbaka i hösten

september 19, 2011

Ser att många försökt nå mig! Har varit en vecka på Kreta och hotel Glykeria; återkommer om det lite senare. Men nu är jag tillbaka och kommer att fylla på bloggen…

Snabba intryck från Kreta; det var 10 år sedan senast. Norr är än mer fylld av turistanläggningar. Mitt älskade Kolymbari har fått en all inclusive anläggning- förfärligt! Men Argentina, norra Kretas bästa resturang lever fortfarande. Besök den i Kolymbari om du kommer till Kreta. 

För övrigt vill jag säga bara säga: att maten generellt sett, om man hoppar över värsta turistfällorna, har blivit mycket mer varierad och bättre. Mer genuint kretenisk.

Rapport och bilder kommer.

Ps: Har tagit mig igenom Karl Ove Knausgårds första del av ”Min kamp”. Okey, stundtals lysande men alldeles för lång…Strindberg hade gjort det på 100 sidor. En berättelse blir inte bättre ju längre den är. Skitiga rum blir inte skitigare av att beskrivas på 10 sidor och inte heller stadsmiljöers vardaglighet blir djupare  ju längre texten är.  Förr, på skrivmaskinens tid var det lättare att stryka än att lägga till i manus. Numera är det för lätt att lägga till i en färdig text…  Detta tycker en något beläst men inte proffesionellt läsare.