Posts Tagged ‘Konsumentverket’

Finns det lingon i lingongrova?

augusti 23, 2011

Ser att Pågens Lingongrova tillhör de allra mest sålda bröden i Sverige. De tror jag säkert på men hur är det finns det lingon i Lingongrova?

Ja, visst! Hela 1,5 % dvs. det är 7,5 g lingon på en hel förpackning  om 500 g. Hur mycket är det det då? Visuellt sett? Ja det frågan om ungefär 1 matsked. Vet någon hur många eller få lingon 1 matsked  är?

Viktigaste frågan är ändå: Är det god sed att kalla något för Lingongrova när det handlar om ett lingon per skiva? Vad säger Konsumentverket? Och Livsmedelsverket. Och Pågen?

Annonser

Bra mat som inte är dyr

januari 25, 2011

Så var namnet på Konsumentverkets kokbok som kom på 80-talet. En ganska förskräcklig bok. Inte för att maten alltid var så tokig utan för upplägget och presentationen var grå, doftlös, uppfodrande… Numera heter KoV:s matsatsning: ”Matkorgen” och inte heller denna är så rolig. Tänkt för den som lever på marginalen och utifrån den beräknas storleken på försörjningstödet (socialbidraget).

Denna matkorg fick sina fiskar varma av Louise Epstein i hennes första ”Epstein i P1”. För mycket kött, framförallt fläsk och för lite modern mat. Vill inte kommentera hennes kritik, som delvis bottnade i att hon själv tyckte att det gick åt för mycket matpengar i hennes hushåll med tre tonåringar.  Och att  KoVs matkorg inte var till någon hjälp. Vi har också varit en storätande familj om fem personer, så jag förstår delvis problemet. Så här i efterskott tror jag att vi åt ganska sparsamt.

  • Aldrig juice till vare sig till frukost eller någon annan gång. 
  • Aldrig mjölk till middagsmaten utan kranvatten. Mjölken hörde hemma som mellanmål och till frukost.
  • Mycket frukt i form av bananer, äpple, apelsin, mandariner, plommon från trädgården. Däremot ytterst sällan dyr frukt som sharon, mango, druvor…
  • Alltid antingen råa eller färska grönsaker till måltiderna.
  • Ytterst sällan efterrätt. Glass efter fisk och pannkaka efter soppa. Annars bara efterrät när det var fest.
  • Hembakt bröd och knäckebröd till frukost och mellanmål.
  • Leverpastej, ost, hemkokt marmelad till pålägg till frukost, mellanmål och någon gång korv, skinka. Ostmacka till soppa annars aldrig ost eller mjukt bröd till middagen.
  • Aldrig speciella mellanmålsprodukter som fruktyoghurt, risi frutti, Gorbys, pizzabitar.
  • Minst en vegetarisk middag i veckan. Gröt till lunch under helgen.
  • Stor skillnad på vardagsmaten och helgmaten. Jag skäms inte för att säga att vår familj ätit såväl fiskpinnar, raggmunk (utan fläsk) som blodpudding, broccoligratäng (utan skinka) och korv stroganoff till vardagsmiddag.
  • Mycket lite av hushållskassan gick till posten ”sådant man stoppar i munnen som inte är mat” dvs: läsk, chips, pommes, snacks, godis, konditoribitar, glass, grädde, dessertost…

Visst låter det präktigt! För präktigt? Men jag minns också många härliga helgmåltider men riktigt god mat och trevliga men enkla vardagsmiddagar.  Så här i efterskott vet jag att tre av tre barn blev matälskare. Och det var väl uppdraget?

Och tipset som håller är fortfarande:

  • Måndag – pasta
  • Tisdag – vegetariskt
  • Onsdag – fisk
  • Torsdag – soppa
  • Fredag – plock/fingermat typ bakad potatis med hackat ägg, gräddfil, skinka, grönsaker eller pitabröd med hemlagade hamburgare osv  
  • Lördag och söndag: festligt kött, köttfärs eller kyckling med hemlagade potatisklyftor, potatisgratäng. Efterrätt orkade ingen däremot krävdes alltid en förrättstallrik med grönsaker, lite oliver och kanske en skiva parmaskinka…   
  • Och det jag är riktigt stolt över idag är att våra barn lagade en vardagsmiddag var i veckan sedan 6.e klass

Det vi inte riktigt orkade med att laga var kåldolmar, kalops, strömmingslåda, fläsklägg med rotmos, sillpudding och andra klassiska svenska husmankosträtter. Det kan jag kanske tycka vara lite synd idag. Däremot blev det desto mer husmanskost från länderna kring medelhavet och på senare år från Asien.

Vi vill veta priset

januari 14, 2010

Vsst är det seger för matkvaliteten  att vi konsumenter inte bara väljer mat utifrån vad som är billigast. Det innebär dock inte att butikerna kan slarva med att uppge priset!

Sur kärring gnäller och tycker att det var ett ord i rättan tid när nu Konsumentverket ryter ifrån och visar med sin undersökning att var 10:e vara inte har eller har mycket svårhittad prisuppgift. När det gäller jämförpriser är det ännu sämre. Och ännu värre: 6 % av alla varor hade ett pris på hyllkanten och ett helt annat i kassan.

Känner ni igen er? Hur många av er har betalt mindre i kassan än vad som stod på hyllkanten eller vad som uppgetts i reklambladet?  

Hur ska man då kunna vara en medveten konsument om det inte går att jämföra pris mellan olika varor och mäta det mot kvaliteten? Och inte sjutton har jag tid att själv springa och skanna varan under den prisupplysare som alltid ska finnas. Känner hur jag blir surare och surare. Och var tog lagen om att alla varor som skyltas med i butiksfönstret ska ha synlig prislapp?   

Vad ska vi göra? Klaga, trakassera personalen om uppgifter om pris eller bojkotta butiker som är slarviga med prisuppgifter?

Sverige har kanske världens renaste och största butiker till ytan och antal artiklar men få länder har så lite personal ute på golvet. Dessutom är personalen ofta anonym. Hur många vet hur butikschefen ser ut, vad han (det är oftast en han) heter och vem har pratat med honom? Tror butikerna inte att service säljer?

Eko eller närodlat?

september 30, 2009

Med risk för att verka tjatig. Frågan är fel ställd och svaret blir därmed fel när årets kock Viktor Westerlind i dagens metro förklarar att närodlat är bättre för miljön.

Visst transporter av mat är ett stort miljöproblem. Men den transport som väger tyngst  är fortfarande den mellan butik och hem! Våra enskilda bilresor mellan butiken och hemmet belastar miljön och klimatet mer än t.ex transporterna av importerad av mat.

Så årets kock skulle kanske istället slå ett slag för butiker i bostadsområdena och förkasta kedjornas stora lågprislador i städernas ytterområden. Köpställen som  innebär att man tar bilen enkom för att handla där. Sällan kan den bilresan kombineras med t.ex.  arbetsresor.

Det är inte helt enkelt det här med vad som är mest miljövänligt och klimatsmart.  För cirka 10 år sedan medverkade jag i en bok –Mat med känsla för miljö – Där vi redde ut begreppen (bl.a. detta om mat och transporter) och dessutom klädde vi råden i recept på miljöskonsam, näringsriktig och läcker mat. Boken gavs ut av Naturvårds-, Konsument- och Livsmedelsverket. Tyvärr är boken slut men finns på antikvariat.

Och det trista är att rättigheterna idag ligger hos Livsmedelverket som inte vill uppdatera den och göra en nytryckning. Mellan skål och vägg har jag från annat håll fått veta att departementet ”inte tycker att staten ska ge ut kokböcker”. Men detta är ingen vanlig kokbok utan en som bygger på erkänd svensk och internationell forskning.    

Slutsats: Vill du verkligen äta miljöskonsamt? Handla med hjälp av cykel! Eftersom jag själv har transporterat hem mat till en fempersoners familj under åtminstone ett och ett halvt decenium vet jag att det är möjligt. Ja, rent av snabbt, enkelt och ekonomiskt försvarbart.

Under förutsättning att det finns en bra butik inom rimligt avstånd (i mitt fall 600 meter cykelväg). Idag har tyvärr Coop Konsum Kista förfallit och kallas i folkmun för ”Seveneleven”.