Pho i krig och fred

Första hela dagen i Saigon letar vi oss fram till ”the War Remnants Museum” – Ett museum över det franska och amerikanska kriget som Vietnamkriget kallas här. Och som ett sant krigsmuseum handlar det mer om offer än om segrar. Fasanfulla bilder från ett fasansfullt krig som för många av oss var uppvaknandet; Livet är inte bara vackert. Död och förödelse är vardagen för allt för många…

Värst drabbade blir vi trots allt av bilderna från ”Agent Orange” besprutningarna. Hur man med ett bekämpningssmedel som innehåller dioxin avlövar stora delar av Mekongdeltat och skogarna i mellersta Vietnam.  Döda skogar och fält, missbildade barn i Vietnam och i USA; helvetet stirrar på oss från bilderna.

Vetskapen om att det moderna jordbruket fortsätter med bekämpningsmedel typ hormoslyr (nu omdöpt till ett mer anonymt nummernamn) som innehåller dioxin känns fullständigt absurdt. Har vi inget lärt? Varför har vi inget lärt?Förövrigt är just förekomsten av just dioxin anledningen till att SLV vill förbjuda strömming…

Kan man skriva om mat efter detta? Om jag får en enda till person att besöka detta museum efter att ha läst mina rader kan det vara värt det…Gå dit och inse att kriget, alla krig, alltid är katastrofer för alla  parter.  Aldrig mera krig är de enda parollen som håller.

Samtidigt som vi skänker en mycket liten del av vårt överskott till de ”agent Orange” drabbade barnen; De finns där, de är inte undanstoppade – lovar jag mig själv att mitt nej till bekämningsmedel ska bli starkare. Åtminstone jag ska undvika gifter så långt det går…För miljöns skull, för jordbruksarbetarnas skull.

Efter detta letar vi upp ett ”hål” i väggen för en skål med pho – buljong. Pho kallas soppan som fick ett helt land att överleva ett långt och svårt krig. Vi får varsin skål med rykande het buljong med risnudlar, vårlök och antingen kokt skivat kött eller med tunt, tunt skivat rått nötkött, som kokas av buljongens hetta. I våra skålar lägger vi färska gröna blad – thaibasilika, mynta, någon form av spenat,  färska böngroddar och chiliringar.  Vi njuter vår första Pho Bo = buljong med nötkött. Det är gott, mustigt och samtidigt fräscht med de gröna bladen. Buljongen är säkert kokt på en massa djurdelar som alltför ofta ratas på andra håll…

På vägen ut ser ett litet klistermärke på själva kokvagnen: Pho 24. Vi har hamnat på en de mindre glamorösa ställena i den landsspridda kedjan Pho 24. Närmare vårt hotell ser vi ett flertal moderna och eleganta pho 24 ställen.  De har bara märket gemensamt med vårt lunchhak.

För att återknyta till kriget; ”Pho Binh”, Ly Chinh Thang gatan, var ett tillhåll för många amerikanska soldater och journalister. Kyparna log och serverade soppa samtidigt som de smidde planerna för Tet offensiven 1969. Stället var ett centrum för motståndsrörelsen. Hur jag vet det här? Läser som alla andra resejournalister guideböckerna ”The Rough Guide to Vietnam” och  ”Lonely Planet Vietnam”.

Så här ser ”vårt” Pho ställe ut. Kolla mer på mopeden än på ”kärringen” i förgrunden. De förra är typisk för Saigon, inte den senare.

Det är verkligen ingen överdrift att Saigon är moped miljoners huvudstad. På väg till Saigonflodens strand på kvällen den 30 april ser vi åtminstone en tiondel av dem: Avenuerna ner mot vattnet är packade av mopeder i hundratals meter. Alla ska se fyrverkerierna som skjuts över floden för att fira befrielsen den 30 april 1975.

Etiketter: , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: