Mat på arbetsplatsen

Är på seminarium om mat, arbete och prestation. Och nyttigt ska det vara titeln är ”Nyckelhålet på restaurang”. Arrangörer är Nyckelhålet på resturang, Livsmedelsverket och folkhälsosintitutet.

En hel del intressant har sagts av Martin Ingvar, Petra Lundström, Pia Lindeskog m.fl. Pia påpekade att vi inte kan tänka oss en cigarettautomat på jobbet men tycker att det är helt okey med en automat fylld på kaffebröd, godis och läsk. Att förbjuda en sådan är i det närmaste att betrakta som förmyndarie…Vilken arbetsplats har en inte policy vad gäller när alkohol kan serveras medan en kostpolicy saknas. Maten på tallriken som företagen bjuder på kan vara av vilken näringskvalitet som helst.  

Som alltid på sådana här träffar finns något obskyrt främjande. Denna gång lunchfrämjandet som förstås ska få oss att gå mer på lunchrestaurang. Och följdaktligen kunde företrädaren berätta att folk som går ut och äter upplever sin lunch till 72 % som något positivt medan den som hade matlåda var bara till 52 % nöjd och glad. Huruvida detta berodde på att den som hade matåda var tvungen att äta ”när arbetet så tillåter” dvs. inte hade reglerad lunchpaus visste han förstås inte. Denna uppgift liksom frågan om hur lång lunch de tillfrågade hade saknades i hans undersökning! Hur kan man då säga att folk är mindre nöjda med själva matlådan?

Varken lunchfrämjandet eller jag vet om maten på lunchrestaurangen är bra. Någon innehållsdeklaration finns förstås inte. Det enda som finns är Hälsomålets undersökning från 2002 som visade att en normalunch gav över 900 kcal och hade en energiprocent på drygt 45 % fett. En av 10 luncher var bra mat för en kvinna!

Tillskillnad från lunchfrämjandet tror jag inte att det är bättre idag. Enligt jordbruksverkets statistik ökar konsumentionen av grädde, smör och ost. Vi äter dessutom mer kcal per år och person.  

Men vi vet även att grönsakskonsumentionen bland män har ökat från 54 kg 1990 till 75 kg 2008. Bland kvinnor syns inte samma dramatiska ökning. Orsaken till detta sägs vara dagens  ”obligatoriska” salladsbordet. Det var inte lika vanligt 1990 som idag. Och salladsbordet har utjämnat könsskillnaderna vad gäller grönsaksätandet. Det går att förbättra matvanorna med andra ord.

Samtidigt glöm inte att av de 1,6 miljarder måltider som äts utanför hemmet varje år i Sverige äts hela 456 miljoner på fast food ställen och bara 390 miljoner på lunchrestauranger.(Resterande är kvällsrestauranger, sjukhus, skolor och andra offentliga matsalar)

Etiketter: , , , , , , , , ,

3 svar to “Mat på arbetsplatsen”

  1. Jan Borg Says:

    Hej Lotta,
    Kul att du debatterar kring våra siffror. Det jag sa kring kopplingen mellan matlådan, längden på lunchrast och nöjdhetsgraden var att vi i en klusteranalys kunde se att det fanns en koppling mellan matlådan, kort lunchrast och hur nöjd man var med sin paus. Det betyder ju inte att matlådan var boven i dramat utan troligen som du säger, den korta rasten. 2 av 3 i den här gruppen som oftast åt matlåda hade en lunchrast som var kortare än 30 minuter (idag är de 55 procent som har 30 min eller kortare). De var också oftare arbetare än tjänstemän.
    Vår huvudtes är också att lunchrasten ofta är för kort, inte att matlådan på något sett är dålig. Sen är min personliga åsikt att de som äter på lunchrummet ofta tar en kortare paus och kanske inte tar sig ut från jobbet i samma utsträckning som de som går ut och äter. Sen var poängen att vi ser en markant ökning av de som äter matlåda efter finanskrisen.
    Intressant är ju också om ökningen av grönsakskonsumtionen delvis beror på salladsborden. Det pekar på en annan intressant faktor. Matlådan ger inte möjligheten att få såna externa impulser till ändring av matvanorna. Det som Martin Caraher pratade om ”Nudging” för att öka konsumtionen av exempelvis sallad är bara möjlig i en restaurangmiljö. En av matlådans problem är därför konserveringen av existerande matvanor. Korv Stroganoff till middag blir Korv Stroganoff till lunch. Lunchfrämjandet förnekar inte att det finns lunchkrogar med fet och dålig mat, men det är också därför vi tror att man måste skapa drivkrafter för krogarna att satsa på att certifieras via nyckelhålet och bli bättre.
    Sammanfattningsvis tror vi att att äta mat ute på en restaurang med bra lunchmat kan bli en knuff mot att förändra sin livsstil utan att vara medveten om det.
    Vänliga hälsningar
    Jan Borg
    Lunchfrämjandet

  2. lottabrinck Says:

    Roligt med kommentar!

    Tre synpunkter bara:

    Tror inte att det näringsmässigt är någon katastrof att äta samma mat till middag som lunch på fredag. Det behöver inte ens vara tråkigt. Att använda matlådan som en bra restanbvändare tycker jag är utmärkt i denna tid av resursslöseri och problem med att vi kastar för mycket mat.

    Salldsbordets inträde är förstås positivt. Det tycker både du och jag. Men om man läser Hälsomålets undersökning ser man att en portion från salladsbordet ger lika hög fettprocent som den övriga maten!
    Det är lite för mycket ost – mozzarella, fetaost, kesoblandningar och inlagda grönsaker (i tveksam olja), feta creme fràiche- och majonäsdressingar för att vara det positiva inslaget som det skulle kunna vara.

    Ytterligare en kritik mot dagens lunchrestauranger, kommersiella som offentliga, maten är på dock för salt. Alla vi som äter mycket hemlagat märker direkt om vi ätit på lokal – vi blir förtvivlat törstiga efter maten. Och visst är det så att det är livsmedelsindustrin samt restaurangerna som som saltar vår mat. Ungefär 75 % av allt salt i svenskens kost kommer härifrån! Och enligt livsmedelsverket äter vi dubbelt så mycket salt som är rekommendart.
    Det enda nyttiga med salt är jodberikningen men vare sig livsmedelsindustrin eller restaurangernäringen använder jodberikat salt.

    Du och lunchfrämjandet har med andra ord en hel del att ta itu med innan åtminstone jag kan tycka att lunch på stan sällan är något mer än trevligt.

  3. Jan Borg Says:

    Absolut, håller helt med om att det finns mycket att göra. Det är därför vi vill stärka Nyckelhålet som pådrivande kraft för en förändring. Via deras regler kan man ställa mer krav på både krögarna och livsmedelsindustrin.
    Idag måste krögarna själva tycka att det är värt besväret att certifiera sig, de ser inga tydliga ekonomiska faktorer som driver dem mot en förändring. Det är ju till och med så att vi som vanedjur i matkonsumtion snarare väljer det gamla vanliga feta än provar något nytt. Så krögaren kanske förändrar men säljer inte mer av det nyttiga.
    Därför måste vi hitta sätt att göra den hälsosamma maten på krogen mer attraktiv för konsumenten, exempelvis via ett lägre pris.
    När det gäller matlådan menar jag inte att det är dåligt att äta samma mat två dagar i rad. Tanken var snarare att en fet och salt Korv Stoganoff utan grönsaker är lika dåligt till middag som till lunch dagen därpå. Med matlåda är det ingen som knuffar på oss för att ändra vårt sätt att laga mat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: