Barnsligt med Scan

Behövs ett speciellt barnsortiment? Jag är tveksam. Bra kvalitet, fullödig smak är enligt min erfarenhet det viktigaste om man vill ”fostra” gourméer.  ”Roliga”  råvaror och skämtsamma rätter hör hemma på barnkalas.  Att barn av princip inte gillar lök, vitlök och hopkok är en annan sak. Finhacka/mixa lök och vitlök så slinker det ned. Är det att luras? Nej, som matlagare behöver man inte avslöja alla sina yrkeshemligheter. Och hopkok kan undvikas, ibland.

Scan tror på ett barnsortiment och lanserar ett ”nytt” märke ”Mina/Min” . Det glada Dennisansiktet finns nu förutom på Hot dogs och snabbhamburgare också på Favorit falukorv, Små-kryddiga korvar, Varmkorv med tunt skinn, Minstaste köttbullarna men även kulkorven, som är gjort på Hotdogssmet ingår i serien.

Produkterna är helt okey och riktigt goda med ett undantag – återkommer till det.  Köttmängden i korvarna ligger mellan 58-73 %. Varmkorven minst och Små-kryddiga korvar högst.  Kötthalten i köttbullarna är hög, 73 %. Ungefär så hög som den blir om du gör egna köttbullar. Scan ska också ha en eloge för att de använder jodsalt i sina köttbullar.  Det är inte vanligt, tyvärr. 

Produkten som enligt min mening faller ur ramen är kulkorven. Möjligtvis rolig men varför göra den på Hotdogssmeten som har ett köttinnehåll på 34 %!?

I lanseringen ingår också ett att antal recept. Snabba recept som passar barnfamiljer till vardags. Mycket är bra även om ”antigrönsaks-” liksom gosighetsjargongen är lite jobbig. Bara för att man vänder sig till barn behöver man väl inte vara barnslig? Och vem har tid att sticka spagetti i korvbitar en vanlig torsdag i september när blodsockret är i ankelnivå och alla är gnälliga av hunger…

Ps: Ett mig närstående förskolebarn tyckte också att korvar med spagettitrådar såg äckligt ut. Påminnde om insekter. Inte bara smaken utan även humorn är delad.

Etiketter: , , , , , , , , , ,

12 svar to “Barnsligt med Scan”

  1. Gustav Erikson Says:

    ”Svenskt gris- och nötkött (73%), vatten, potatis, potatismjöl, lök, jodsalt, potatisfiber,druvsocker, socker, kryddor, jästextrakt.”

    Hög köttmängd ja möjligen. Frågan är hur stor del av köttet som är nöt och hur stor del som är fläskkött och hur fett de olika delarna är. Reglerna är ju rätt så generösa vad det gäller fläskkött.

  2. lottabrinck Says:

    Räknade för ett par år sedan ut kötthalten i mina egna köttbullar och fick faktikst ett köttmängd på 100 g som är densamma som Scans…Jag drygar nämligen ut smeten för att få den smaklig och ”rullbar” med 1 ägg, ½ dl havregryn, ½ gul lök , ½ dl mjölk per 500 g nötfärs.

    Jag vet inte hur fördelningen nöt/gris ser ut men det är i alla fall inte mindre gris än nöt i bullarna. Det liksom hur fett grisköttet får vara för att få kallas griskött och inte fläsk kanske någon från Scan kan svara på.

    Däremot vet jag att totala fettmängden i Mina! Minstaste köttbullar är 15 %. Varken mer eller mindre än de flesta färdiga köttbullar på svenska markanden.

  3. Janne Scan Says:

    Det är 48 % griskött och 25 % nötkött i köttbullarna. Gränsvärdena för fett i köttråvara ligger på 30 % för gris och 25 % för nöt. Det viktigaste är dock att den slutgiltiga fetthalten som deklareras stämmer och därför anpassas antingen råvaran eller mängden tillsatt fett så att det blir rätt i den färdiga produkten.

  4. lottabrinck Says:

    Tack för svar Scan!

    Alltså är förhållande gris/nöt 2 till 1.

    Angående fetthalterna i vad som får kallas gris och nöt kan det vara bra att veta de att är generösa.
    Som jämförelse: Bacon innehåller ca. 33 %, fläskfärs i butik 15-20 % och fläskkotlett 6 % fett.

    Men o andra sidan är det väl miljömässigt bättre att använda så mycket som möjligt på grisen. Använda feta bitar istället för att tillsätta annat fett?

    När det gäller nötkött är det inte många styckningsdelar om ens några som kommer upp till en fetthalt av 25 % enligt Livsmedelsverkets näringstabell. Där ligger bringa högst med 15 %. Vanlig butiksfärs av nöt brukar ligga mellan 10-15 %.

  5. Lena Says:

    Det är väl bra att det kommer nya produkter men jag skulle aldrig sticka spagetti i korven bara för att ungarna ska ”vilja” äta. Kul på barnkalas men på matbordet till vardags väljer jag annat. Jag vill att mina barn ska äta för att det är gott.

  6. lottabrinck Says:

    Intresserad av hur spagettikroven såg ut medan den lagades till och hur löskigt det blir med blå färg ( E133) i potatismaten kolla deta inlägg på ett annan blogg:

    http://receptomaten.blogspot.com/2010/09/workshop-med-mina-favoriter-matlagning.html

  7. Lena Says:

    Har redan sett moset och jag vet inte om jag skulle servera det heller, annat än möjligen på barnkalas. Och E 133 (syntetiskt framställt, kan orsaka allergiska reaktioner) är väl tveksamt att ha i (barn)mat.

    När min dotter fyllde 9 år hade vi skräckkalas åt henne och hennes kompis. Vi hade inte färgat mos men mosade jordgubbar i cola (döden med blod i), kokte ris (myrägg) men det allra bästa;
    Jag gjorde köttbullssmet som jag spritsade i ”hundbajsformationer”, penslade med soja och ugnabakade. Det såg verkligen ut som de ”högar” man ser ute.
    Jag plockade av bomull från topz och formade ny med gulfärgad mandelmassa. De såg så ”nypetade från örat” ut att ingen åt av dem😉
    På den tiden visste vi knappt att E-nummer fanns.

    Man kan leka mycket med mat men jag föredrar, som sagt, att gör det på barnkalas!

    Du har en väldigt intressant blogg!

  8. lottabrinck Says:

    Tack för tipsen! Roligt med kalasmat utöver det vanliga. Tänja på gränser ska man alltid göra däremot tror jag inte på att leka med maten till vardags.

    Måltiden är inte en lekstund för barnen utan en stund då vi äter, umgås vuxna och barn tillsammans. Mat, rätt mat är viktig för hälsan idag och imorgon. Visserligen är en korv i magen nyttigare än en leverstuvning i soppåsen men det gäller inte bara att få barnen att äta utan också att äta nyttigt och gott.

    Jag gillar Scans försök med bra mat för barnfamiljer men korvspagatti-insekter och blått mos skjuter över målet. Ska vi inte lära våra barn att uppskatta god mat och hög kvalitet och inte lura dem att tror att en ”rolig” yta är viktigare än ett gediget innehåll? Yta säger inget om innehållet. Jag tror på att fostra barn att uppskatta kvalitet och hjälpa dem hitta vad de verkligen tycker är gott. Skräpmat är inte bara onyttigt det smakar dessutom inte gott. Och det vet man om man smakat ”riktig” mat av gedigna råvaror.

    Roligt att du gillar min blogg! Jag behöver mer och fler kommentarer. Som kom med flera smarta synpunkter och roliga tips.

  9. Lena Says:

    Haha! Du tycker som jag! Här kan du läsa vad jag skrev i somras om mat och barn🙂

    http://almamater.bloggplatsen.se/2010/07/08/3221308-att-fa-barn-att-ata-mat/

  10. lottabrinck Says:

    Jättebra och roligt!

    Våras barns förhållande till mat utvecklades på ingefär samma sätt. Med den stora skillnaden att jag ammade länge och lagade babymaten själv, är ju proffs i grunden. Vilket kanske var ännu viktigare, äldsta dottern var superallergisk mot det mesta som baby: mjölkprotein, vete, gisk och ägg. Jag hade inget val helt enkelt och när man väl börjat fixa allt från grunden finns få vägar tillbaka.

    Mellan tvåan och trean läste jag dessutom U-landsnutrition så sista barnet har aldrig någonsin fått nappflaska. Hon gick direkt från bröstet till pipmugg och fil.

    Sedan ett antal år tillbaka har jag facit: Tre gourméer vilka uppskattar vällagd, läcker mat och lagar mycket mat själva. Däremot har de valt lite olika smakvägar. En äter inte kött, en äter inte lax och den tredje klarar inte lamm. Men man behöver inte vara allätare i vårt överflödssamhälle och deras skilda nej, tack ser jag som ett bevis för att de fått chansen att välja själva.

    Till sist för er som fortfarande traskar runt i ”jag tycker inte om” träsket: Det tar 10 år att fostra en gourmé i den meningen att de väljer bort grillkorv/hamburgare på restaurang till förmån för fina köttbiten, 15 tills de självklart alltid gör en sallad till middagen, 18 år tills det vill ha grovt, hembakt bröd och först när de flyttar hemifrån finns det alltid knäckebröd i skåpen!

    Så tänk i 5, 10,15, 20 års perspektiv och ha förtröstan.

  11. Lena Says:

    Härligt att höra! För dryga 20 år sedan, när jag fick mina barn, så var det skämmigt att inte kunna amma så länge. Mitt dåliga samvete visste inga gränser! Det är inte alltid så lätt.

    Jag tror att du och jag har ungefär samma inställning till mat vs barn och jag tycker det är roligt att höra. Man får ju lite bekräftelse🙂

    Som jag skrev som svar på din kommentar i min blogg så vet man inte förrän det är försent om man gjorde rätt. Visst är det härligt att märka att ens barn har blivit goureméer. Och ännu härligare är det när man märker att de väljer KRAV och ser till näring och allt.
    Min son pluggar i Umeå och har berättat att alla i hans ”korridor” vet vem jag är; mamma säger att jag ska äta grönsaker varje dag. Han har alltid färsk broccoli och morötter i kylen🙂

    Är rädd för att jag skröt lite nu🙂

  12. Anna Says:

    ja usch kulkorv gör mig mörkrädd. vilket skämt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: