Bästa köttbiten hos slaktaren i Methoni

Pluras krogrecentioner (se nedan) fick mig att minnas slaktaren i Methoni. Den absolut bästa köttbiten jag ätit i mitt liv njöt jag av i Methoni på den grekiska halvön Peloponnesos yttersta sydspets. Den näst bästa kom från Åkes i Tolvsbo men det är en annan historia. 

På väg genom staden kommer vi förbi slakatern och där på hans huggkugg ligger ett stycke mörkt, nästan svart kött. Det är en rejält stor bit entrecote men ett gult lysande fettöga i mitten. Den ska jag äta sa jag till resesällskapet. För som det är i många mindre grekiska städer har slaktaren också matservering.

Vi går dit framåt kvällen när solen håller på att sjunka i havet bakom husen i väster. Vi har varit och badat vid Hermes grotta och är rejält hungriga . Slaktaren har satt ut några bord på gatan, tänt den öppna grillen och på stapplande grekiska blandat med engelska förklarar vi att vi vill äta och jag lyckas få honom att inse att det är just köttet på kubben vi vill ha. Han spänner fast pappersduken med gummibandet runt bordsbenen (ni vet hur det är på grekiska krogar), plockar fram mini duralexglasen , inga glas på fot här inte, och fram kommer karaffen med svalt rosevin. De lokala vinet på Peleponnesos är numera rosévin. Just detta går i en aning brandgult, är ganska lätt och har en efterssmak av aprikoskärnor. Inte skulle jag välja det till entrecote i Sverige men här är det perfekt. Fram kommer tzatzikin, brödet samt tomat- och fetaostsalladen och som på Kreta är den överströdd med torkad oregano och omogna gröna oliver.   

Slaktaren tänder en cigarett lägger på köttstyckena på grillen. Frågar absolut inte hur vi vill ha köttet eftersom han vet hur det ska vara: Rejält mörkt på grillsidan, utan att vara bränt, och rosarött men varmt inuti. Strör över oregano, salt och svartpeppar och serverar med handgjorda pommes frites. Och förstås en rejäl citronklyfta. Ett sådant kött behöver inga andra tillbehör.

Nästa dag får vi fläskkotlett serverat på samma sätt. Det enda som skiljer förutom smaken är att fläskköttet är perfekt genomstekt, varken rött eller torrt.

Ytterligare en dag senare har han stängt, gatan ska städas och han sitter vid ett av sina trottoarbord med ett glas och pratar med  några kompisar och folk som går förbi. Det låter som om tredje världskriget har brutit ut men det handlar säkert bara om vädret eller regeringens uselhet…  

Har ingen aning om hur djuren var uppfödda men en sak är säkert nötköttet var rejält hängt och djuret hade ätit mycket färskt foder (syns på fettfärgen). Dessutom var det inte frågan om några små, unga djur det vittnade köttbitarnas storlek om samt den myckna smaken. Håller mycket på svensk djuruppfödning , även om inte alla grisuppfödare och inte heller uppfödningen av ungdjur är okey. Svensk köttkvalitet är långtifrån alltid bäst… 

Ps: en riktigt genuin och lokal grekisk krog känner man igenom när man går på toa. Där vid spegelhylan står ägarens tandborste och rakhyvel. Varför ha speciell kundtoa när de flesta gästerna bor i stan?

Annonser

Etiketter: , , , , , , ,

4 svar to “Bästa köttbiten hos slaktaren i Methoni”

  1. Gela Says:

    ÅÅÅÅ jag vill resa. Ha en fin dag/Gela

  2. lisen Says:

    mm vad hungrig jag blev nu och saknar DIN mat!

  3. lottabrinck Says:

    O, Lisen jag längtar efter ditt sällskap…

  4. Välhängt kött är mörkt, nästan svart « Lotta Brincks matblogg Says:

    […] 2-3 halvtaskiga sega skosulor – de som vi vanligtvis får idag. En fin köttbit som den hos slaktaren i Methoni. Många gånger stämmer:”is less […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: