Trots pågående miljövecka är det omöjligt att få tag på en påse kravmärkt potatis i Kista centrum – Nordeuropas största enligt reklamen. Varken Coop Konsum som skryter att de är bäst på ekologiskt i Sverige eller ICA Supermarket som å sin sida tillhör det helt dominerande dagligvarublocket kan åstadkomma en påse schyssta ”pärur”. Vad håller ni på med?
Visst är det väl mysigt när konstnären Emma Karp Lundström bygger en tavla av potatis på uppdrag av ”Potatisakademien”. Men är det inte en viktigare uppgift för akademien att stimulera ekologisk potatisodling och se till att den finner sin väg ut i butikerna?
Varför grymtar jag så om kravpotatis? Tycker den håller mycket högre kvalitet generellt sätt, klarar lagring bättre och dessutom kan jag äta skalet utan att känna hur kemikalierna tumlar ner i magstrupen. Ingen svensk gröda (möjligtvis med undantag för jordgubbar) besprutas ( i snitt 7,5 gånger) med så mycket kemiska bekämpningsmedel som potatis. Den tillhör verkligen matens värstingar. Många ton bekämpningsmedel och konstgödning läggs på våra potatisåkrar. Och är man inte rädd att sprida gifter i maten, naturen borde man åtminstone inse att besprutningen av svensk potatis är en arbetsmiljöfråga. Betänk att varje svensk äter i snitt 84 kilo potatis om året!
Vanligtvis brukar jag inte vara rädd för bekämpningsmedelsrester för egen del. Men när jag läser att importerade potatisprodukterna kan innehålla små mängder av ett gift, enligt Livsmedelsverkets mätningar, som försämrar blodets förmåga att ta upp syre och som gör oss trötta och ger huvudvärk blir än mer övertygad om att Kravpotatis är det som ”mina” närmaste butiker borde kunna sälja. Hyllorna med chips, billiga stripes och pommes kan de däremot gott minska på.
Ps: På min kurs i vegetarisk, klimatsnål och ekologisk matlagning i Västerås gjorde vi en mycket god potatis- och svampgratäng av en mycket välsmakande Kravpotatis. Salome heter den. Perfekt i gratäng.
Potatisarna nedan är mina egna, hemodlade….
