Gift i matfisken och för stora köttportioner

Naturskyddsföreningens senaste undersökning ”Den flamsäkra fisken” , om gifter i älskade matfiskar, har det skrivits spaltmeter om de senaste dagarna.

Föreningen har dels undersökt svensk fisk som vätternröding, sej och sill men även norsk odlad lax.  Och så här skriver man ordagrant:

Flera av de ämnen som hittades i fiskarna är hormonstörande och kan påverka människans fortplantningsförmåga. Halterna ligger i flera fall långt över gällande eller föreslagna gränsvärden för de enskilda ämnena. 

Men ingenstans i pressmeddelandet finns uppgift om i vilka fisksorter som resthalterna  ligger över gränsvärdena…

Studien omfattar också  matfisk fångad  Kenya, Uganda, Sydafrika, Malaysia, Filippinerna, Ecuador och Honduras. Där hittade man bland annat insektsgiftet DDT, tungmetallen kad­mium, fluormiljögiftet PFOS och dioxiner i halter över gränsvärden. Bromerade flamskyddsmedel fanns i halter långt över föreslagna gränsvärden.

Men även här finns några uppgifter om vilka fiskar det gäller…

Vad ska man tro? Jag  vill veta vilka fiskar jag ska välja bort i första hand och hur alternativen se ut? Inte är det väl bättre att äta kött? Är inte giftresterna minst lika stora där? På Livsmedelsverket tonar man ner riskerna och menar sig ha kontroll. Och uppmanar oss att vara försiktiga främst med gädda, gös och strömming.

En sak blir jag dock allt mer övertygad om. Gifthotet, gamla synder från industrin, jordbruket men också den pågående giftanvändningen med nya kemikalier och föroreningar i ”ofarliga” material, är något som måste tas på allvar. Finns det egentligen något trovärdigt alternativ till ekologisk odling och mycket restriktiv kemikalieanvändning inom industrin?  Ibland hörs röster om att det ekologiska jordbruket inte kan mätta en växande befolkning. Men om det konventionella innebär att vi istället förgiftas så är inte det lösningen.

Har någon egentligen räknat på vad mindre kött, färre uppvärmda växthus, kortare mattransporter (främst mellan butik och hem) och smartare matlagning i våra överflödsamhällen egentligen skulle innebära för världshushållet. Problemet är förstås inte att ytterligare 40 tusen kineser varje år får råd att äta kött en gång i veckan utan att vår köttkonsumention ständigt ökar från en redan hög nivå. I Sverige äter vi idag 85 kilo kött per person och år och i USA 125 kilo. Det är här problemet ligger.   Skulle inte de 70 % av åkerarealen världen över som behövs till djuruppfödning kunna användas bättre?

Den som vill ha några, inte helt aktuella, siffror om köttkonsumentionen kan kolla här hos den Engelska tidningen The Guardian. Känner mig dock lite skeptisk till siffrorna – Är det verkligen så att både Danmark och Nya Zealand äter mer än USA? Ligger inte även exporten med? Båda är ju kända för sin mycket stora köttexport.

Fira Meatfree Monday idag.     

Ps. Är det någon som har läst undersökningen ”Den flamsäkra fisken”? Är det någon som har en länk till den? Jag vill läsa själv!

Kostråd för hållbar utveckling; Vem driver frågan, egentligen?

I en stort anslaget inlägg på SvD Brännpunkt ”Vi sprider kostråden som regeringen stoppade” menar organisationerna Naturskyddsföreningen, ABF, Sveriges Konsumenter, tankesmedjan Dyrare mat.nu att de är drivande i frågan om mat som är hållbar: dvs klimatsnål och miljöskonsam och dessutom är hälsosam för det stora flertalet.

Stämmer det? Är de verkligen drivande? Visst de ger möjlighet att läsa matvalen i orginal men Översvämmas deras tidningar och hemsidor av tips på klimatsmarta livsmedel? Delar de generöst med sig av recept som både är hållbara för världen och den enskilde: Livsmedelsverket klimatsmarta livsmedelsval följde ju också livsmedelsverkets allmänna råd om vad som är näringsriktigt…Det räcker inte med teori. Praktiken, mina vänner, det är den som betyder något. Inte vad vi säger utan vad vi gör.

Det är verkligen inte lätt att skapa recept som är klimat-och miljövänliga, följer de nordiska näringsrekommendationerna och dessutom är riktigt läckra. Tips på små sallader toppade med nötter eller pasta med pesto gills inte. Det är inte mat som man kan livnära sig på i längden. De ger varken tillräckligt med energi eller näringsämnen. På samma sätt som mysiga grytor med stora portioner kött (även om det är från betande djur) eller gratänger med många nävar ost (även om det är västerbottenost) inte är bra val eftersom de varken är klimatsmarta eller nyttiga.

Fler bra recept med baljväxter, närodlade rotfukter och frilandsodlat grönt behövs. Tips på hur man kan skippa ris till förmån för annat spannmål; ris är ju den i särklass mest klimatbelastande spannmålet, i klass med kyckling och fläskkött. Och var finns infot om att vi köket slösar med massor av energi; ugnen är en stor bov. Vem driver frågan om etableringen av stora matpalats som kräver bil? Matpalats som slår ut små närbutiker. Största enskilda transportkostnaden är trots allt den mellan butik och hem.

Hör av er om ni har några lösningar! Tyck och ryt!

Miljövänliga veckan – välj köttfritt

Igår började miljövänliga veckan. I år fokuserar Naturskyddsföreningen på att få oss att byta köttet mot en vegetarisk middag i veckan. Bra det spar både energi och koldioxidutsläpp men är också vänligare för plånboken och hälsan.

Vi äter mycket mer kött idag än 1980! Och inte ens då åt vi särskilt lite kött. För mycket rött kött dvs. nöt, gris och lamm är en av riskfaktorena bakom cancer. Dessutom brukar en köttmåltid innebära betydligt mer av kalorier, fett och då framförallt mättat fett.

Så satsa på en vegetarisk middag. Kolla under veggorecept i min högra spalt där finns massor av förslag. Fler kommer under veckan. Idag och i morgon har jag matlagningskurs för kockarna inom Västerås kommun. Vi ska bara laga vegetariskt! Men det ska vara riktigt läckert och det ska vi prova oss fram till.

Byt köttet mot baljväxter: Satsa på linser, ärter och bönor så får du högvärdigt protein, bra med mineraler inklusive järn och zink, massor av nyttiga kolesterolsänkande fibrer och dessutom rejält med antioxidanter. Med omsorgsfull tillagning och skicklig kryddning blir det gourmémat.

Och kanske det viktigaste, miljöskälet: Det behövs 10 kilo högvärdigt kraftfoder dvs. soja, vete, majs för att få fram ett ynka kilo nötkött! Och de allra mesta nötköttet vi äter i Sverige kommer från ungdjur som aldrig eller åtminstone knappt varit utanför ladugårdsknuten i hela sitt liv. De omfattas inte av betestvånget!!! För att behålla det öppna landskapet behöver bara äta en tredjedel så mycket kött som vi äter idag.

Lästips om soja och sojaodling

Debatten om soja i djurfoder är livlig. Och det är förstås bra. Men soja är också ett alldeles utmärkt livsmedel för oss människor. Vi borde kanske äta mer sojaprodukter.

Är du intresserad av för- och nackdelar med sojaodling. Om miljö- och klimatpåverkan, GMO, bekämpningsmedel osv. Läs denna alldeles förträffliga och mycket uttömmande rapport om soja från Naturskyddsföreningen. ”Soja som foder och livsmedel i Sverige – konsekvenser lokalt och globalt” är den korrekta titeln.

Läckra hemlagade sojabiffar

Det har blivit mycket klimat- och miljöpolitiskt tugg på denna matblogg den senaste tiden. Och alldeles för få recept.

Så apropå soja så kommer här ett recept på läckra sojabiffar som man kan göra själv. Att använda sojabönor i matlagningen är klimatsmart. Det är bättre att äta fodret än köttet. Då räcker maten 10 gånger längre. Enligt uppgifter från naturskyddsföreningens hemsida  odlas den soja som ingår sojadryck, tofu osv oftast i Europa. Välj helst kravmärkta sojaprodukter och sojabönor. Om inte kolla att drycken görs på sojabönor från GMO fri odling. Det brukar stå på förpackningen.   

Hur man kan göra sin egna tofu får du recept på här i min blogg.

Så till sojabiffarna. Det här behövs till 4 portioner: 4 dl kokta sojabönor (=1 3/4dl okokta), 1 stor gul lök, 1 potatis, 1 persiljerot eller 75-100 g (= 1 stor skiva) rotselleri , 1 vitlöksklyfta, 1 tsk öertkrydda, 1 ½ tsk örtsalt, 1 krm svartpeppar eller chili flakes, 1 dl sojamjöl, olja + smör eller flytande margarin (”Klara”) till stekning 

• Gör så här: Finhacka och mosa de kokta bönorna. Blanda med mycket finhackad lök och vitlök, finriven potatis och rotselleri. Du kan också mixa allt till en slät smet.
• Blanda med sojamjöl, kryddor och salt. Smaka av. Det kan behövas mer kryddor.
• Stek till ganska små biffar, 8-10 stycken, i smör + olja. Stek till vacker färg på medelvärme. Biffarna ska vara genomstekta eftersom potatisen och rotfrukterna är råa.
• Ett bra knep vid stekning är att först ge fin färg i stekpanna och sedan eftersteka några minuter i mikron. 
• Servera med en mustig sås av krossade tomater och grönsaker eller varför inte en svampsås. Pasta passar bra till tycker jag.

Tips: Sojabönorna kan bytas mot andra bönor eller linser. Du kan också använda kokta rotfrukter men anpassa då mängden sojamjöl. Helt annorlunda blir biffarna om de görs t.ex. på rödbetor. Likaså kan biffarna smaksättas med helt andra kryddor. Kanske ingefära och citron, färsk koriander och rivet limeskal, eller varför inte en hemblandad curry eller en mild masala.

Från nos till svans -lammlever

Gillar noose to tail-trenden. Ni vet det där att man ska äta allt på djuren. Jag gillar korv (”allt kan stoppas i en korv”), grisfötter och nästan alla inälvor. Några som vi alltför sällan äter är hjärta och lever.

Hjärta påminde mig Annika Carlsson-Kanyama mig om – jättebra till barn. Ett mjukt lättuggat kött med en mild men köttig smak. Gott i olika grytor också…

Fast lammlever ligger mig kanske närmast om hjärtat eller rättare i munnen. En av få köttdetaljer som inte ökat i pris sedan i början 80-talet. Den kostar fortfarande 29 kronor kilot. Hittade en bit på ICA Kista Centrum i lördags och så gjorde jag så här:

• Sköljde, skar bort några kärl, torkade av och skivade.
• Hettade upp en stekpanna med flytande margarin ( ”Kloka” är ett nytt kravmärkt som jag gillar).
• Stekte levern tillsammans med skivad lök några minuter på medelvärme. Saltade lätt och pepprade.
• Hällde på en skvätt matlagningsgrädde, lite torkad timjan och några droppar soja. Kanske godare med några matskedar creme fraiche (som jag inte hade) och mjölk men matlagningsgrädden var på väg ut… 
• Kokade upp och kollade att levern var genomstekt: Den får gärna vara lite rosa men ska vara fast. 
• Kokt potatis, haricots verts, inlagd gurka och måltiden var fulländad.    

Hur mycket behövs till en portion: Runt 150 g per pers skulle jag säga…men det beror förstås på sällskapet.

Törs man äta lever? Levern är ju kroppens reningsorgan. Unga djur tror jag är okey men undantag för älg och annat vilt. De har ofta mycket höga halter av den ytterst skadliga tungmetallen kadmium i levern beroende på att kadmium frigörs i försurade marker och lätt tas upp. Och försurade är tyvärr många av våra skogar och även betetsmarker. Levern från gamla betande får och kor skulle jag också tveka inför. Problemet är att kadmium tar kalciumets plats i ekosystemet men också i kroppen…Kadiumet misstänks bidra till benskörhet förutom att det är cancerogent.

Kadmiumet kommer ut bla. via tobaksrök, bilar, sop- och kolförbränning,  deponeringsanläggningar, avloppslam men också via konstgödsel. Och bättre lär det inte bli när skatten på konstgödsel upphör. Läs mer på denna sida från Naturskyddsföreningen. Tyvärr är det inte bara lever som innehåller för mycket  kadmium.

Ekologisk odling ger större skördar

Ofta, ofta framförs argumentet att vi måste fortsätta med konstgödning och kemiska bekämpningsmedel för att klara framtida matbehov. Enda möjligheten för tredje världen anses vara ett modernt kemikaliejordbruk.

Feltänkt menar Naturkyddsföreningen och presenterar en rapport om risodling i Filipinerna. Där har modern ekologisk forskning i samarbete med lokal växtförädling och gammal kunskap inneburit större skördar. Dessutom, vilket är mist lika viktigt, gett ökad lönsamhet och bättre levnandsvillkor för lokalbefolkningen.

Makten över matproduktionen måste delas mellan bonden och den lokala konsumenten för att försörjningen ska tryggas för framtiden. Modern konventionell odling är oftast alldeles för dyrbar för tredjevärlden bonden och skapar beroende. Vad är det för skillnad på att vara under kolonialt styre eller att vara tvingad att köpa utsäde, gödsel och bekämpningsmedel från ett storbolag med säte utomlands?

Meat free monday

Naturskyddsföreningen hänger på Paul McCartneys idé och föreslår en vegetarisk dag i veckan. Köttfritt i skolan, åldringsvården, lunchrestauranger och hemmen.

Kött, generellt sett, tillhör det mer miljöbelastande man kan äta och att avstå kött och fisk en dag i veckan är ett enkelt sätt att bli lite mer klimatsmart.  Och till alla som klagar på att köttet alltid får ta stryk säger jag: Det stämmer inte. Den svenska köttkonsumentionen  har ökat med 50 % sedan 1990. Ingen kan påstå att Sverige led av köttbrist för 20 år sedan.

Man vad ska man äta då på den vegetariska dagen? Varför inte ärtsoppa, kokt utan fläsk, spenat- och grönkålssoppa eller raggmunk med lingonsylt om du gillar svensk husmanskost. En riktigt god tjock potatissoppa spetsad med en näve gröna ärter, hemlagade falafel  passar på dagis eller varför inte lins- och morotssås till pasta? Många fler goda rätter finns bl.a. i broschyren ”Klimatsmart mat för skolrestauranger” utgiven tillsammans med Ekomatcentrum.

Vad ska jag själv bjuda på? Kanske en god röd böngryta med bruna/kidney bönor, röd paprika, morötter, rödlök, vitlök, timjan och konserverade tomater.  Tillagad och serverad som en vanlig köttfärssås med pasta. Men istället för vanlig ost smular jag över lite fårost.

Sedan är frågan: vilken dag väljer jag?  Pauls måndag, staden Gents onsdagar, Naturskyddsföreningens torsdagar eller Grönlingens (världens bästa dagis) fredagar…

Att det funkar med vegetariskt en dag i veckan kan om inte annat Grönlingens dagis intyga.