Bonusmat på julens rester

Bonusmat är ju ”nästan klar och redan betald mat”. Är något man har efter jul så är det rester. Goda grejer men inte så stora portioner…

Igår kokade vi en grönkåls- och spenatsoppa med kikärter, bulgur, lök och avslutade med ris al a Malta på danskt vis. Jullikt utan att vara julbordsmat. Tre dagar med julbord är för mycket för mig och detta var perfekt mat denna kväll, om jag får säga det själv. Och dessutom byggd på bonusmat – färsk grönkål som börjar slokna och gulna och framförallt ett utmärkt sätt att ta tillvara det sista av julgröten.

Ikväll tar vi det sista av den inkokta laxen och äter den med romssås förstärkt med ett fint hack av det allra sista på den rökta lax; Hos oss är det många som inte äter kött därav den myckna laxen…Till detta hade förstås den halländska grönkålen smakat utmärkt om den funnits kvar men det får bli marinerade gulbetor istället. Marinerade julbetor är julens stora hit.

Det här behöbs till en mindre sats: 500 g gulbetor, 2 msk god oliv- eller rapsolja, 2 msk vinäger, pressad vitlök, salt och peppar, persilja

• Gör så här: Koka gulbetorna med skal. Det tar ungefär 20 minuter beroende på storlek och ”träighet”.
• Skala betorna medan de fortfarande är varma, det går lättast dp. Skiva och lägg i en skål.
• Blanda en dressing av god olivolja, vinäger (ljus), pressad vitlöksklyfta, salt och peppar. Häll dressingen över den varma betorna.
• Hacka rejält med persilja och vänd ner.
• Njut!

Ps. Betorna smakar bra med det mesta…

Fler bra idéer på Julmatbonus hittar du här på min blogg.

Baskien bäst även på husmanskost

Igår åt jag friterad maizenapudding. Och det var riktigt gott! Det ni alla förespråkare för restanvändning var något ut över det vanliga. Kanske något för Lantmännen som föredömligt nog just nu har en kampanj om att ta hand om matrester.

Är åter i Baskien och närmare bestämt dess hjärta: Oñati. Här äter vi gott och sover som stockar på den lilla ”agroturismon” Arregi, strax utanför Oñatis 1500-tals centrum. Det är verkligen inte frågan om mat i den högsta serien och middagarna har inte så många likheter med San Sebastians nya baskiska kök. 

Alla är överens om att San Sebastian är Europas mathuvudstad med sina 16 stjärnor varav tre restauranger med högsta betyg i Guide Michelin. Paris må ha fler men också mångdubbelt fler invånare.  

Känslan för de baskiska råvarorna med mycket färsk fisk, skaldjur, kål, grönsaker, äpple, ägg med gulgula gulor och kött från utgångsdjur finns även här på Arregi parad med traditionell kokkonst. Överhuvudtaget är det lätt att äta gott, traditionellt och rikligt åtminstone till lunch i de här mindre kända delarna av Baskien. Vi kan inte låta bli en menu del dia med tre rätter och en flaska vin till lunch à 10 euro utöver Arragis likaså tre rätters middagar på kvällen. Någon plats för eftermiddagsfika och Oñatis choklad finns inte.

Vad åt vi igår då? På Arregi var det äggröra med tomater, paprika, lök och aubergine med rostade brödskivor indränkta i olivolja som förrätt. Därefter grillad bläckfisk (stor) med en söt aning fet sås av bläcket. Som avslutning den friterade maizenapuddingen. För er som inte vet vad maizeanpudding är: man reder kokande mjölk med maizenamjöl, vispar i lite ägg och smaksätter med socker och kanel. När puddingen stelnat i form, skivas den som en sockerkaka och friteras guldgul. Och det var faktiskt riktigt gott även om den färska ananasen som serverades tilll var bättre för maghälsan…

Vad dricker vi här? Etikettslös Rioja som är mjuk, fyllig med en aning sötma.