Kaffet i Vietnam överraskade oss. Det var härligt starkt och smakade tydligt av choklad. Hum, hur det möjligt? Efterforskning visade att de dyrare kvaliteterna rostas med smör. Inte konstigt att de svarta dropparna gav en rund känsla i munnen.
Allt som oftast fick vi en hel bryggare, typ pressobryggare, när vi beställde svart kaffe. Ett litet kärl med en metallsil med bryggkaffe i botten ställdes direkt på ett kaffeglas. Var och en hällde på kokande vatten till lagom styrka.
En större överrasknig fick vi i Mekongstaden Can Tho. Samtidigt med kaffeglas med bryggaren fick vi extra porslinskoppar. Lite underligt kändes det när ena kannan dessutom innehöll ”smutsigt” vatten. En snabb doft avslöjade; det var frågan om te. Till allt serverades te oavsett om det var mat eller dryck!
Hur smakade teet då? Gott, det var frågan om det typiska vietnamesiska teet som snarare liknar grönt än svart te. Tebladen jäses inte före rostningen/torkningen som vid framställningen av svart te.
Turisttips: Can Tho är visserligen Mekongdeltats största stad men är ändå väl värt ett besök och en utmärtkt startpunkt för alla som vill vidare in i deltat. Flera flytande marknader är lätta att nå. Vår favoritplats var den lilla hamnen vid den ståtliga strandpromenaden i centrum. Vi satt ofta på hamnkaffet och såg hur de låga sampransbåtarna fylldes med folk och stuvades fulla med gods. Endast ölbackarna på båttaken och paketen med teveapparatrena skvallrade om att det handlade om 2000 talet. För övrigt kunde scenen förställa vilket århundrade som helst; Den springande barfotamännen som knäade under tunga rissäckar eller balanserade korgar med frukt på axlarna, de ålderdomliga båtarna och den bruna mäktiga floden…
