
Jag är verkligen ingen vidare skicklig grönsaksodlare och förutsättningarna är inte de allra bästa: Trädgårdslandet ligger 24 mil bort och kan bara besökas på helger och under sommaren – mer tid för rensning och framförallt möjligheten att så och skörda i rätt tid saknas. Visserliger är landet belägget i en södersluttning med sol från tidig morgon till sen kväll men Fäbodtjärn ligger i zon 5.
Nåväl efter denna bortförklaring vill jag ändå ge några råd – Satsa på sockerärter och de riktigt högväxta sorterna. De ger massor av skörd -jag skördar nästan varje dag i en och en halv månad-, dessutom ganska tidigt på säsongen och just i år har jag en sort som ger vackert lila-purpurröda blommor som är lika vackra som luktärter. Den ståtliga ärten är nästan är två meter hög och ger stora mjälla skidor. De lågväxta sockerärterna ger inte alls så rik skörd men kräver mer utrymme.
Om jag odlar sockereärter för den rikliga skörden sår jag kok- och bondbönor mest för att de är så rasande goda och svåra att köpa. Ärter, nordens böna ger mycket skörd på liten plats medan bönor ger liten skörd men kräver en hel del uttrymme. Både ärter och bönor tillför jorden viktigt kväve. Och i mitt växelbruk odlar jag i år ärter och bönor på den plats som jag nästa år sår sallad, mangold, koriander, dill och annat som kräver extra kväve. Bondbönorna samodlar jag med potatis och sår tillskillnad från övriga bönor riktigt tidigt.
Sockerärterna äter vi till allt och i allting – wokade, i soppa och gryta. Dessutom förväller jag dem lätt och fryser in i ”middagspåsar”. De få bondbönorna som jag får när de är spritade, ytterhöljet bortklämt stuvar jag med morötter, persilja enligt ”stuvad skörd”. Men allra närmast min mage finns trots allt kokbönorna. Det är alltså frågan om bönor som man låter växa så länge att skidorna fylls av knubbiga bönor. De är dessa bönor som torkas, blötläggs och sedan kokas i form av röda-, vita-, svarta-, limabönor eller som säljs som konserver. Under min tid i Tanzania odlade vi våra egna. Spritade dem, tog undan till dagens kok och lät resten ligga och torka i solen tills de var stenhårda. Vilket går snabbt på 1 grad syd. Sedan höll de nästan hur länge som helst. Så här gör en stor del av världens befolkning. Inte för inte är bönor den fattiges kött.
Tyvärr är färska ospritade kok- och bondbönor svåra att få tag på. Kolla i butiker med mat från latinamerika och mellanöstern. I södra Europa hittar man de ofta, ofta i grönsaksdiskarna. Och även om jag gillar torkade baljväxter så är dessa spritade en delikatess utöver det vanliga.
På bilden ovan ser du en del av min skörd från 7-8 plantor med kokbönor. Tyvärr skördar jag nog dem lite väl tidigt – de ska bli vackert rosaspräckliga – man jag är rädd att frosten tar dem innan jag är här igen. Räkna med att från ungefär 2 liter ospritade bönor får du 4-5 del spritade bönor. Mina kokade jag tillsammans med strimlat ytterlår, blandsvamp, lök, morötter, majrovor, en mycket liten pumpa, sockerärter i ett lätt rödvin och kryddade med salt, peppar, vitlök. Till detta serverar jag kokt pressad potatis och gremolata (rivet citronskal, hackad persilja och vitlök). Bönorna smakar också underbart i en äkta minestrone med massor av nyskördade grönsaker.
Räkna med att bönorna behöver kokas i 10-15 minuter för att bli lagom mjuka.