Finns lyckliga grisar?

november 26, 2009 av lottabrinck

Ja, det tror jag. Trots det förfärliga bilder vi sett rulla på TV och nätet tror jag att det går att föda upp även på grisar på ett sunt sätt. Först behövs förstås oannonserade besök av kontrollerande veterinärer annars blir det som Dn skriver: bonden strör på halm och forslar bort sjuka djur inför väntande besök.

Slakt liksom all annan död är traumatiskt och föregås ofta av smärta. Det måste man inse och acceptera om man väljer att äta kött. På samma sätt som man måste inse att mycket av vårt överflöd av billiga importvaror typ sportskor bygger på att fattiga människor, ibland även barn, utnyttjas som billig arbetskraft. Det senare är dock lättare att förändra… 

Min inställning och målsättning är att  bara äta de djur som har varit lyckliga när de levat. Slakten är aldrig lycklig…Men transporten och tekniken kan göras någorlunda värdig.

Igår besökte E. och jag en gård med utegångsgrisar, Dövestad, strax utanför Oskarhamn. Här går grisarna ute hela året. Vi såg fina bilder på grisar med tjock ragg som lekte i snön. I Hans och Ing-Marie Nilssons gårdsbutik köpte vi skinkstenk, prinskorv, torkad skinka, rökt sidfläsk,  kryddig salami m.m. men också en massa ekologiska burkar med bönor, krossade tomater, marmelad osv. Julskinkan var antingen såld eller tingad. Till denna ”köttiga” butik  kommer även vegetarianer för dess stora utbud av nötter, fairtrade choklad, frön, mjöl och olika gryner.

Men åter till de lyckliga grisarna. De lever hela sitt liv på gården, bökar i lera, sover i halm och strövar fritt. När det är dags att slakta körs de i ”egen” kupé dvs de blandas inte med grisar från någon annan gård under de 1,5 timmarna till Valdemarsviks kontrollslakteri. Slakt är aldrig gulligt men här är det inte frågan om något löpande band med tusentals djur om dagen utan 30-40 djur slaktas per dag.  Bättre så kan det nog inte göras…

Dövestadgård är ingen Krav-godkänd anläggning eftersom fodret köps utifrån och inte är ekologiskt. Det är i alla fall närodlat inom Kalmarlän. Enligt Hans och Ing-Marie är djuromsorgen i liv men också vid slakt det viktigaste för dem.

Till helgen äter jag deras skinkstek brässerad i gryta på spisen med äpplen, katrinplommon, lök, ingefära och kryddpeppar. Av skyn gör jag en lätt sås som spetsas med koncenterad äppeljuice och en eller två matskedar calvados. Och jag har inte dåligt samvete för att jag äter just denna gris. 

Ps. Bor du i Oskarhamnstrakten kan du köpa Dövestads kött på Domus och ICA Maxi i Oskarhamn.

Fisk i papper

november 25, 2009 av lottabrinck

Det här är ett lite gammeldags sätt att koka fisk. Du slår in en fiskfilé plus grönsaker och kryddor i ett paket av smörpapper. Lägger paketet ovanpå potatiskoket, alltså direkt på potatisen. Energisnålt förstås och diskbesparande. Framförallt koncenteras smakerna.

Tycker du att kryddblandningen är underlig? Ingen fara den smakar mycket gott just här och är dessutom lugnande vid magkrångel…

Det här behövs till 2 portioner: 2 fiskfiléer á 125 g t.ex. kolja, spätta, torsk (kravmärkt), pangasius samt 100 g hel färsk spenat, 2-3 små morötter, 1 liten (100 g) zucchini, 1 salladslök, smör- eller olivolja, 0,5 tsk salt , 10 sockerärter, några dillvippor, 1 tsk kumminfrön. Kryddsmör: 4 tsk Bregott eller annat favvomargarin, 0,5 tsk malen kanel, 1 tsk gurkmeja

  • Gör så här: Skölj och ansa grönsakerna. Skär morötterna i smala strimlor, skiva zucchinin och grovhacka salladslöken.
  • Riv av två stora ark av smörpapper ca 25 x 30 cm. Ringla lite smörolja i mitten av arket. Lägg på spenatbladen, fiskfilén och dill. Strö över salt. Är fiskfilén tjock kan man skär några snitt i den så blir den jämnare kokt.
  • Lägg därefter på resten av grönsaker och strö över kumminfrön. Det ska bli en rejäl hög.
  • Vik ihop pappret runt fiskfilén och fäst genom att vika in en flik av pappret under själva paketet. Det är inte så svårt att förstå hur man gör som det låter i skriven form. 
  •  Skölj potatisen, lägg i en vid kastrull, täck knappt med vatten.
  • Lägg på fiskpaketen. Koka upp och låt koka i 18-20 minuter tills potatisen är kokt och fisken är klar.
  • Rör ihop kryddsmöret medan du kokar fisken.
  • När fisken är klar öppnar du försiktigt- det är rykande hett- paketet och lägger i en klick örtsmör…Ät och njut

Ps: Det går också att köra fiskpaketen i mikro. Kör på högsta effekt i 1 minut. Sänk därefter till (500-600 watt) och kör i ytterligare 4 minuter. Öppna ett av paketen och kolla att fisken är vit, fast och ogenomskinlig. Om inte kör någon minut till.

Tips: Är ni fler än två är det lättare att köra i mikron…Beräkna 2 minuter på högsta effekt samt därefter ca 6 minuter på 500-600 watt för fyra filéer.

Svenska växthus läcker gift

november 25, 2009 av lottabrinck

Läckage av bekämpingsmedel från svenska växthus med konventionell odling är mycket vanligt visar en färsk utredning från SLU .

Under 2008 undersöktes två områden med mycket växthus och i nästan alla prover av ytvattnet i närheten fanns för höga halter av giftiga besprutningsmedel. Tillskillnad från områden med frilansodlling av bär, grönsaker och frukt… 

Ännu ett skäl att avstå från svenskt växthusodlat om det är konventionellt producerat. Att svenska  växthusodlade tomater (under vintern) drar mer energi per kilo än flygtransporterade från Kanariöarna vet vi redan. Visserligen har de flesta odlarna idag gått över till bränsle som inte ökar CO2 belastningen men det är fortfarande tveksamt med svenska tomater och annat växthusodlat grönt på vintern. Energin kan säkert användas bättre eller? Och hur gott smakar de solfattiga ”kärleksäpplena” 

Det jag verkligen sörjer är mina färska kryddor. De är å andra sidan Kravodlade och åtminstone basilikan brukar trivas omplanterad i köksfönstret. Och smakmässigt är framförallt koriandern (med rötter) och basilikan så underlägsna de frilansodlade och importerade att jag vet inte vad jag ska dra till med. 

Ps. Du vet väl att du ska nypa av bladen uppifrån  och precis före ett bladpar på basilikaplantan. Så grenar sig plantan fint när nya blad växer ut.

Grön linssallad

november 24, 2009 av lottabrinck

En sådan här dag då fläsket brinner känns det skänt att ha en uppsjö vegetariska godingar i sitt skafferie. Den här linssalladen gjorde jag för Dn.s prov kök och vill någon veta hur de ser ut kolla Dn.s söndags bilaga. Den illustrerar den sallad som veckans ”så här är min dag”  äter till lunch. Jag blir mycket smickrad när de matbilder jag varit med om att skapa används i andra sammanhang… 

Åter till linssalladen en variant finns i min ”Det vegetariska köket” som ”Linssallad med saltgurka”. Idag gör jag den på puylinser och mjölksyrad gurka.

Det här behövs till 4 portioner: 2 dl små franska puylinser (5 dl kokta), 4 dl vatten, 1 dl finhackad persilja, 2 tsk torkad mynta eller 1 dl finhackad färsk, 1 stor rödlök, 1 mjölksyre jäst gurka. Dressing: 2 msk olja, 2 msk äpplecidervinäger + 1 msk spad från gurkorna, 1 pressad vitlöksklyfta, 1 tsk örtsalt, 1 krm svartpeppar

  • Gör så här: Skölj linserna noga under rinnande vatten. Koka.  Efter 20 minuter brukar de vara mjuka. Låt dem gärna stå kvar i det heta kokvattnet i 5 minuter så mjuknar de ytterligare utan att trasas sönder. Häll av eventuellt kokvatten.
  • Rör under tiden ihop dressingen.
  • Hacka persiljan, myntan, gurkan och rödlöken.
  • Häll dressingen över de heta linserna. Blanda det gröna med linserna.
  • Servera linssalladen som en vegetarisk rätt.  Bröd behövs till för att ge mättnad och en bit mager, lagrad ost kan man också kosta på sig. 
  • Grön varmt te tycker jag är en suverän måltidsdryck gråa kalla dagar som denna. 

Grisfilmer

november 24, 2009 av lottabrinck

Vill ni se filmer från griseländet kolla på Dn:s länk? Jag klarar det inte.

Julskinka i vrångstrupen

november 24, 2009 av lottabrinck

Lagom till att julmatsbilagorna dimper ner på frukostbordet avslöjar Sr morgonekot grov vanvård av grisar bl.a. hos höjdare inom Swedish Meats och djurhälsovården.

Vem vill äta en skinka från en gris som levt i samma stall som en självdöd ruttnande gris och dessutom inte fått ligga på den halm som djurskyddslagen kräver? Som vanligt är det inte bara synd om grisarna utom förstås även om de bönder som sköter sig. Men hur vet jag som konsument att just min julskinka kommer från en gris som levt under bra förhållanden? Nu när fusket tycks vara så utbrett.

Välj ekologiskt skulle jag sagt förra året. Men nu har Scan spolierat detta självklara val. Scan har gått från att kräva kravuppfödning av det fläskkött som säljs som ekologiskt till att endast kräva eu-eko standard. Just när det gäller uppfödning av grisar har EU-eko betydligt lindrigare krav. Blanda annat behöver inte grisarna gå ute och beta. Det räcker med betongplatta utomhus och betet behöver inte ge några tillskott av näring. Läs mer om skillnaderna hos Ekolantbrukarna.

Så väljer du i år en julskinka från Scan och det står Ekologiskt innebär detta inte att det behöver vara KRAV standard. Många ekologiska grisbönder fortsätter förstås med sin kravgrisar trots sämre betalning och utan att Scan märker med KRAV. Men du kan inte vara säker.

Om du vill ha en ekologisk gris uppfödd efter KRAV regler välj en från t.ex. Stockholms butikskött. Den säljs bland annat hos Coop och Axfood (Hemköp, Willys).

Att sedan KRAV inte tillåter användning av nititsalt i sina charkprodukter är en annan fråga som tåls att diskuteras och som jag gärna återkommer till…

Ps. Scan har krupit till korset och nästa år ska deras färska kött uppfylla KRAVstandard. Som vanligt är det bra att bråka…

Bonuspasta

november 23, 2009 av lottabrinck

Ser i bloggsfären att ”Kumminosten”  uppmanar oss att äta upp maten. Bra initativ. Fler sådana. Ansluter mig till uppropet och bjuder här på mina rester i form av pasta. Ni som har några år i köket ser att det är en klassisk köttragu från ett mindre bemedlat hushåll. Men inget är nytt under solen.

Helgen resulterade i några skivor fransyska lågtemperturstekt som rostbiff och 1-1,5 dl av en riktig kraftig sås på sky, soja, röd- och portvin, spad från blomkålskoket samt en klick kallt smör. Det här får bli basen i min ”nya” pastasås.

Det här behövs till 4 portioner: 150 -200 g färdigstekt rostbiff, älg-, lamm- eller färsk skinkstek, 1 liten gul lök, 1 vitlöksklyfta, 2 msk olivolja, 2 tsk torkad rosmarin, 250 g färsk eller fryst, förvälld svamp, 1-2 dl såsrest, 1,5 dl buljong ( o,5 buljongtärning + vatten), salt 0ch/eller soja, peppar, en näve persilja

  • Gör så här: Skala och finhacka lök och vitlök. Skölj svampen om den är färsk och skiva grovt. 
  • Lägg lök och svamp i kall gryta. Sätt på högsta värme, lägg på lock och koka tills svsmapen vätskat sig. Om det är fryst svamp värmer du på samma sätt tills svampen tinat.
  • Lyft på locket och låt en del av vätskan koka bort. Ringla över oljan och lägg i rosmarin. Fräs några minuter.
  • Tillsätt såsresten och späd med buljong till lagom mängd.
  • Smaka av med salt/soja och peppar.
  • Häll såsen över den färdigkokta pastan.
  • Skär köttet i fina bitar och strö det över pastan. Strö också över generöst med hackad persilja eller ruccola. Rör om.
  • Servera med nyriven parmesanost.

Tips: Blev det istället svampsås över? Dryga ut med en burk körsbärstomater om det är lite sås. Är mängden lite större prova med några matskedar tomatpuré, matsked fransk osötad senap samt mjölk, matyoghurt eller vad du har för mjölk-/gräddresurser tillgängliga.

Familjen som slutade äta efterrätt

november 23, 2009 av lottabrinck

Måndag igen och i ugnen hittade jag ugnsbakade äppelklyftor. Bakade länge på låg temperatur sida vid sida med fransyskan. Fortfarande låg de där fluffiga, kanelbruna, frestande …Äppelklyftorna var förstås inte uppätna. Så typiskt min familj.

När huset var fullt av ungar var lördag- och söndagmiddagarna de måltider som fick ta mest tid, fantasi och pengar. Som regel inleddes de med en personligt designade förrättstallrik: H. tål inte paprika, L. gillar inte råa champinjoner. A. försöker lära sig att äta stjälkselleri och vill ha men bara lite osv. Dessutom rejält med sallad, tomatklyftor, morotsstrimlor, några svarta oliver, stundtals en skiva serranoskinka eller en bit fetaost och på den tiden det begav sig alltid grissinipinnar. Därefter kom kött, köttfärs eller kyckling, färska kokta grönsaker och potatis i någon lite festligare form på bordet. Ganska ordinär svensk söndagsmiddag a la 80-90-tal med andra ord. 

Och jag som gillar att laga, snarare än att äta, efterrätter laddade med äppelpaj, inkokta päron, glass med  frysta bär osv. De rördes sällan. 

Nejtacken var formulerade på skilda vis: Inte just nu, kan vi inte få spara till lite senare, jag är så mätt  – till det helt avvisande : Måste vi äta efterrätt just nu! Efter några år gav jag upp. Slutade laga efterrätter och först något år senare upptäckte något barn med kompis på besök: Varför äter vi aldrig efterrätt i vår familj?

Förrättstallriken däremot, som var mitt trick att få alla att gilla grönt, fick aldrig saknas när middagarna inledes under helgerna. ” Vi får väl tallrik?” låg alltid som en orolig fråga i barnamun när det vankades kalasmat.

Ps: En efterrätt gick dock alltid hem: Fruktsallad blandad på färska frukter och bär, någon fruktkonserv samt en barnnäve russin eller strimlade fikon med hackade nötter vid sidan om..   

 

Kycklinglever med hasselnötsolja och rosépeppar

november 21, 2009 av lottabrinck

Är svag, i det närmaste maniskt, för lever och i synnerhet kycklinglever. När barnen var små, järnvärdet lågt och den hela kyckling stekte i ugnen brukade jag trycka i mig kycklinglevern, som var klar betydligt snabbare än resten av kycklingen. Det blev en liten aptitretare allt medan jag fixade salladen och citronsåsen till kycklingen. Och ingen saknade heller de två små bitarna när väl den sojabruna, citron- och timjansmakande kycklingen stod på bordet.

Numera får man aldrig med levern  i en liten påse när man köper en hel kyckling utan den säljs separt. Synd. För en gång skull fanns paket med Bosarps kycklinglever sida vid sida men kycklinghalvorna i kyldisken och jag föll för den frestelsen…Så här kommer mitt favoritrecept på kycklingelever: Kycklinglever stekt i hasselnötsolja, den ska var precis genomstekt och smaksatt med vitlök, balsamvinäger, rosépeppar och rosmarin.

Som förrätt till 4 portioner: 300 g kycklinglever, 2 msk hasselnötsolja, 1 stor vitlöksklyfta, 0,5 tsk salt, en aning svartpeppar, 1 msk rosèpeppar, 2 tsk rosmarin,  3-4 msk balsamvinäger av god kvalitet

  • Gör så här: Hetta upp en stekpanna med hasselnötsolja. Torka av kycklinglevern.
  • Låt levern och den skivade vitlöksklyftan snabbt få fin färg på alla sidor.
  • Salta, peppra och strö över rosépeppar och rosmarin. Häll på balsamvinäger och några matskedar vatten.
  • Lägg på ett lock, stäng av värmen och låt efterkoka tills levern precis är genomkokt.
  • Servera ljummen på en tallrik med ruccola eller friseesallad…och kanske några hackade hasselnötskärnor

Tips: Har du ingen hasselnötsolja är det helt okey med en god olivolja samt några hackade hasselnötskärnor

Försök verkligen få tag på den ekologiska Bosarpskycklingen. Den må vara dubbelt så dyr men det är dubbelt så mycket kött på benen och den är flera gånger godare än den gängse broilern… 

 

Fredagsmys: Korv med hetta och sval slaw

november 20, 2009 av lottabrinck

Äntligen är det fredag. Ikväll blir det korv. Ja, en riktigt god, köttig och stark chorizo eller kabanozzen längtar jag efter. Till den serveras cole slaw ett gammalt DN recept. Hyvla lika delar vitkål (gärna spetskål) och isbergssallad och blanda med en cole slawdressing av yoghurt, sötsenap och svartpeppar. Extra smak får anrättningen av salladslök och persilja. Dessutom vill jag ha en typ av bönsalsa med lite hetta av chili antingen i form av chili flakes eller färsk hackad chilipeppar. Basen är som vanligt en burk favvobönor eller 3-4 hemkokta, rejält med hackad rödlök och vitlök, några tomater samt gärna en avokado. En näve finhackad basilika eller varför inte ruccola ger även det extra smak.

Tips: Halva tråget ruccola kvar? Grovhacka, frys in och använd någon deciliter nästa gång det vankas potatismos eller grönsakssoppa.